Aftonbladet – 9 september 1844, sida 3

Mozrsieur! Det hör till saken, att pappersmästaren var en belger och att fransyskan således var hans modersmål. Jeg behöfver icke säga om den värda mästaren ble betydligt förvånad öfver detta til:tal af en fremmande person på ett ställe, som annars var förvaradt med både lå: och rigel. Hans första tacka var, att det möjligen kunde vara någon förrymd bof från Nyköpings slott eller så vid lag. Men det var icke alldeles trol:gt, :tt en sådan skulle uttrycka sig på franska Han staanade således förståndigt nog vid att icke rätt veta hvad han skulle tro. Den fremmande hade ställt sig i skuggan bakom ett slags fristående pelare i trappan, så att pappers mästaren ej heller kunde urski!ja hans figur. I annat fall skulle han lätteligen upptäckt, hvad jag icke anser mig böra för mina läsare ett ögonblick fördölja, att den nattliga gästen var ingen mindre än den vidtberyktade äfventyraren Leviathan Mefistopheles vor Beeizebubt. Monsieu:! — upprepade Hin Håile, hvilken talar fransyska som en infödd. — Ni ämnar göra papper åt Atopbladsutgifvaren; ni är dennes sista tillflykt och yttersta hopp i detta ögonblick, ty hr L. J. Hjerta är i knipan, och, en magnifik knipa! Vissa personer anse tillfället gynnsamt, att komma åt bemälde br L. J. Hjerta, och jag har uppdrag af någon, att negociera med er, så att ni af en elltr annan påhittad tiillfållighet må afb:yta denna pappersexpedition för ea vecka eller par. Jeg talar frankt och utan omsvep, såsom det höfves en man af ära. Man bjuder er derför en rund summa, den ni till och med sjelf kan få bestämma ... Vill ni elter vill ni icke? Pappe:smästaren visste icka om han skulle tro size öron. Herre! — svarade har, — för hvem anser ni mig? : För en förnuftig man, som icke stöter tillbaka en gifmild hasd. Och om jag får fråga, för hvems rtäksing är det oi handlar ?, Hin Håle hviskade härvid ett namn, — — — Med förlof,, — återtog pappersmästaren — med förlof, herre! ni ljuger . . och om ni också skulle tala sanning. . . .D Lika godt! men ni måste, . . Huru! Ni slipper icke härifrån förrän ni svurit mig en dyr ed att verkställa, icke mer mitt vänliga förslag, men min befallning !, Belzevub uttalade detta sista ord med vrålande pathog, så att det ljommado i den höga förstugan.