Aftonbladet – 9 september 1844, sida 2

och att det hela sålunda förblifver ett endast ofullständigt pjutbart aggregat af hundratals specielia skönheter, mellan hvilka dock saknas harmcniens allsmägtiga magi, eller deri att de tallösa specialiteterna tvertom äro sinsemellan så likartade och befryndade, att de för ögats uppfattning endast bilda någonting omätligt af enformighet, nästan af platthet. Ea sådan utsigt kan visserligen alltid vara mer och mindre intressant, men den lämpar sig sällan eller aldrig till tafla, i ordets högre konstnärliga betydelse. En tio mils slätt med trettio kyrktorn kring horisonten blir alltid någonting rätt kuriöst att skåda, men att målas blott och bart fö sina trettio kyrkor, förtjenar den åtminstone aldrig ur estetisk synpunkt. Också är det min oförgripliga kinesiska mening, att landskapet litet längre ned, ungefär såsom vid näst det sista trappstezet al Kolmårdsbacken, är ojemförligt mycket skönare än uppifrån öfversta klinten. Man är här inskränkt till en vida trärgre synkrets, man är här redan till em del inne bland dessa detaljer, hvilka för ens blick deruppe försvunno såsom omärkligheter, men dessa detaljer åro i och för sig så intagande och poetiska, och bvad man ser låter här sammanfatta sig till en bild, som i stället för enformighetens grandiositet erbjuder ett alldeles lagomt mått af täcka, sinsamellan mediande kontraster, för att ändå så tl sägandes likt en upplöst disson:ns. Östergötland Er ett mäkta rikt och fruktbärande land; men den stora slätten med sina eviga åkerält och sina mustiga beten, hvilken ända från Norrköping sträcker sig öfver Linköping och Skenninge framåt Wadstens, är väl egentligen icke för ett opartiskt öga skön, annars, än när man är rätt hungrig och bjertligen längtar efter ett stycke godt hvetebröd med tillhörande påstryk af färskt, gult och aromatiskt smör. Detta för öfrigt sagdt, utan alt det ringaste vilja förringa Ö-tergöthlands värde i allmänhet! Ty det är en sanning, hvari åtminstone några hundra tusen ogifta damer mellan fyrti och femti år skola med mig instämma, att man kan vara mycket skfningsvärd här i verlden, utan att precist vara en skönhet. Imedlertid haster j;g att, i öfverensstämmelse