Aftonbladet – 7 september 1844, sida 4

ndertecknad, som i NewYork under tvenne de berömdaste dentistors ledning inhämtat TANDLÄKAREKONSTEN, derstädes i flera års tid utöfvat densamma och under de fyra sistförflutna åren äfven i Sverige praktiserat, erbjuder härasad den respective A lmänbeten silt biträde i allt hvad iill hans fack börer, såsom tänders rengöring, dressering, conserverazde medelet filning eller plombering — äfvensom uttagning. Det afgjorda företrädet sf de naturliga tändersas bibebållande framför de insatta artificislia skall uten tvifvol för hvar ech en, som förstår alt uppskatta värdet deraf, göra tydlig vigten och nödvändigbeten sf att til efter anszan få sina tänder skötta eller öfversedda af cen i saken kunniz person, så att om börjarda sjuklighet eller annan skida på dem må i så god tid kunna upptäckas, att den kan botas, och tazdens koseservezing medelst det sjukas boritagande och tandens fy!lzieg således blifva möjlig. En plombering, med skickiighet och omsorg utfärd, innan äneu förstöringsprocesscn kurnit intränga till sjeva tandnerven eller pulpar, räddar med säkerhet tamden cch försäkrar dess egare eller egerinna om tandens bibehåiiande i brukbert skick, ända tids i den sednarte å!dern tänderna utfalla — icke till följa deraf, att plomberingen ej uppfy!it sitt ändamål, ty denna qvarsitter i samma skicx som då den ditsattes, utan af det skäl, att hos mycket gamla personer tandlådorne (alveo!erne) småmingem fyiln sig mad bsasubstans, hvaiigenora tänderna liksom uppskjutes utar sina bylsor, blifva vacklande cch slutligen utfalla. Då imedlertid em sådan tärdernas vård och skötsel blifvit inom vårt fädernaslani mer än tilibörligt försummad, försättes a