Aftonbladet – 7 september 1844, sida 3

TLANDADE ÄMNEN. — STATISTISKA UPPGIFTER OM SANDWICHSÖARNA, E tidning, som utgifves i Honohulu, uppskattar Sanc wichsöarnes närvarande befolkning till ungefår 400,00( Honohulu är ögrupppens förnämsta stad samt bäst hamn samt har 9000 innevånare, hvaribland 400 fremlingar. Der fionas två protestantiska kyrkor, me en församling af 2,959 personer, en romersk kathols kyrka och ett kapell för sjöfolk. Skolorna i stade äro: Oahu-hospitalets skola, der undervisning i Engel ska spåket meddelas, den har 70 lärjungar; Famil boarding school, (en helpension för bätrre mäns sö ner, med 44 elever; Punahuskolan, för missionärer nes barn, med 24 lärjungar, och dessutom några an dra skolor för infödingarnes undervisning, I stade finnas skeppsverf, snickare, tunnbindare, smeder, mu rare, målare, segelsömmare, skomak:re, skräddare oc! slagtare, ja, till och med en urmakare, en instrument makare, som förfårdigar fortepianos, och en artist som målar porträtter, m. m. Vidare har Honohult aio stora magasiner för grossoch minnthandel, tic krämarbodar, två auktionssalar, fyra värdshus och ni krogar, hvilka mest besökas al irämmande matroser År 1841 inlupo 30 handelsfartyg och 400 hvalfiskfån. garo samt 44 örlogsfartyg, tillhörande olika nationer i Honohulus hamn. — MARIE TAGLIONI, SKILJD VID SIN MAN. Vid en af civildomstolarne i Paris ivställde sig för omkring fjorton dagar sedan Hr Dupin, såsom ombud för madame Marie Taglioni, gilt med grefve Gilbert des Voisins, för alt å hennes vägnar begära äktenskapsskillnad. Skälet för denna begäran ivhemtas bäst af följande utdrag ur den skrift, Hr Dupin ingaf till domstoen: År 4834 blef madame Marie Taglions git med grefve Gilbert des Voisins. Hon var då engagerad vid kongl. musikaliska akademien; men sedan de blifvit gifta, tillkännagaf grefven sin önskan, att hans hustru skulle lemna teatern, der hon redan gjort en så lysande bana. Madame Tsöglioni, som lifligt älskade konsten och sitt yrke, ville icke gå in på denna sin mans begäran, utan yrkade sin rätt att fortsätta sin bana såsom artist. Detta hennes beslut gaf anledRing till mycken missämja inomhus, och föranledde henne att antaga åtskilliga fördelaktiga anbud af ensagement, som gjordes henne, bland hvilka flere voro rån utlandet. Vid sin återkomst till Frankrike hade on hoppats att finna sin man mera benägen att ämpa sig efter hennes önskniogar; men långt derifrån rade han vägrat henne inträde i sitt hus. G-nom letta uppförande hade Hr des Voisins, utan stäl, örolämpat henne och tillfogat henne en oförrätt, som jorde det omöjligt för henne, att längre lefva tillammans med honom. Hon bad derföre domstolen tt bevilja henne skiljsmessan. Grefve des Votsins fullmäktig påstod, att madame faglioni, då hon gifte sig med grefven, ingått förbin lelse att lemna teatern, hvilken förbindelse hon dock cke uppfyllt. Sedermera hade hon i tio år lefvat kijd från sin man, och att ban således ej ville åter mottaga henne i sitt hus, hade derföre sina grunjade skäl, och utgjorde icke någon sådan oförrätt, om kunde rättfärdiga hennes begäran om skiljsmessa. Domstolen fann dock rättvist att bifalla madame Pagliocis begäran, på den grund att hennes man värat emottaga benne i sitt hus. SSU OPENS EEETSOTSE ET SNENTDREREV pe