Aftonbladet – 6 september 1844, sida 2

Borgoreståndet. DISKUSSIONEN ÖFVER REPRESENTATIONSFRÅGAN. 9 (Forts. fr. Onsdagsbl.y As Vice Talmannen Hr Brinck: Det skutio kunna synas vara öfverflödigt atv yura mig uti förevarande imne, då jag vid sistförflutna riksdag bade fulit tillfälle dertill, och på ett sätt, att hvar och en kunde nhemta mina tankar derom, hvilka jag sedermera cke någonsin haft anledning att förändra. Måhäsvda kunde det äfven i allmänhet vara öfverflödigt att yttra sig i en fråga, som redan blifvit vidlyftigt, så i tryck som tal och skrift, framstäld och utvecklad; men jag anser i denna, för vårt fädernesland så vigtiga stuad, et vara en pligt för hvarje representant att uttala sina tankar, på det att nationen må se huruledes han uppfyllt sitt dyrbara kall. Att det hvilande orundlagsförslaget icke, i alla dess delar, är så fullständigt som man skulle kunna önska, erkänner jag gerna, så mycket hellre, som jag vid förliden riksdag var ledamot af det utaf en talare nyss strängt klandrade Konstitutionsutskottet och i vissa delar reserverat mig. Jag beder likväl få erinra, att Utskottet icke egde så fria gränser, som man nu vill antyda, och måhända funnos många svårigheter att bekämpa, hviika man nu likväl icke vill erkänna. Möjligen skulle förslaget, dessa omständigheter förutan, kunnat vara bäutre i vissa detaljer och tilläfventyrs även kunna hafva varit bättre redigereadt; men vid jemkörelse med den närvarande representations-författningen, som jag icke hört på detta rum, eller hos något af Medstånden, med full öfvertygelse kunna försvaras, tror jag mig likväl göra rättast att nu bifalla det hvilande förslaget, hvars brister efter artagandet lättare äro afbulpne, än det gamla machineriet. Och må man vidare betrakta, hvilka de motståndskrafter äro, som resa sg emot detta förslag. Ar det de privilegierade klassintressena eller nationen? Jag frågar, hvilka äro de? Och sjelf måste jag svara: Det är icke nationen, det är några 1000:de individer deraf. Nationen har uttalat sin tanka, likasom motståndarena deras. Att imedlertid de privilegierade Stånden vid sistlidoe riksdag afsade sig deras sjelfskrifvenhet, önskar jag de nu ej må glömma, utan pu handla lika ädelt som uti Oktober månad 1840. Att besvara hvad här blifvit sagdt om Borgareståndets rättighet och skyldighet, att försvara och söka bevara Ståndets representationsrätt såsom Stånd, anser jag ej tillständigt eller behöfligt, då hvar och en nog lärer hafva uppfattat och bedömt sina skyldigheter, så väl emot Borgareståndet som emot Fåderneslandet. Jag slutar med att uttrycka den glada öfvertygelse, att det frö, som genom förra riksdagens Konstitutionsutskotts förslag blifvit nedlagdt, har. såsom en annan talare yttrat, gått upp i planta, hvilken, omhögnad af lagens skydd, skall stolt gå i böjden och med sin sköna krona tillkännagifva, att frihetens träd ännu växer och trifves uti Svensk jordJag anhåller således vördsamt om proposition till bifall å betänkandet. Hr Arnberg erkände öppet och villigt att det närvarande röpresentationssättet icke är af den beskaffenhet, att det tillfredsställer samhällets fordringar. På samma gång som det bibebåller en motbjudande sjelfsk-ifvenhet, utesluter det från representationen allt för många semhällsmedlemmar, hvilka till följe af kunskaper, oberoende, erfarenhet och medborgerligt nit äro fulls qvalificsrade att intaga en plats bland dem, som äro kallade att öfverlägga om landets allmänna och stora acgelägenoheter. Den närvarande Tepresentationen är vidare genom sin fördelning och arbetsordniog nära nog beröfvad möjligheten att till landets Regering frambära ett sanet, allmänt och motiveradt uttryck af lendets önskningar och beho, äfvensom, för denna oresks skull, sjell icke mäktig att framalstra något Po sitivt godt. — Men häraf fick den slutsats icxe dragas att tal. obetingadt antog hvilket förslag som förelades. Ett nytt representationsförslag borde Vara utgåoget ur nationens föregående lif då folket varit fritt och rört sig under egne, sjelfgilna former; detta förslag måtte Öppna tillträde i riksförsamlingen för kunskap, oberoende och omutlig dygd, men utestänga råbeten och det omogna omdömet. Uti istet afseende uppfyllde det hvilande förslaget dessa Vilkor. Långt