Aftonbladet – 6 september 1844, sida 2

Man har vid foregående riksdagar sett huru löneförhöjoingar bland andra åt landssekreterare och kamrerare föreslagits, och sådant kan väl för en del län synas nödigt, ja äfven vara det, så vidt man dermed syftar, att gilva ärenderne en raskare gång. Men fruktensvärdt är dock, att om än dessa tjenstemäns löner höjas, man i allt fall icke har undanpröjt långsamheten uti ärendernas gång, ty först och främst står det icke i en enda menniskas förmåga, att under embetsmannaansvar, så hastigt som sig bör, afgöra de, vid hvarje af expeditionerne förekommande mål och ärender, och sedermera är det icke gifvet, att berörde chefer skola i allmänhet antaga så många biträden, som verkligen kunde erfordras, enär sådant måste få bero på deras fria vilja. Men då länsbokhållare redan finnas öfverallt med lön på stat, ehuru ringa, och då länsnotariers antagande i länen, ehuru i de flesta utan lön, eller ock aflönta på det oformliga sätt, att landssekreteraren dem meddelar hvad han behagar, varit en oundggänglig följd af göromålens tilltagande mängd och vidlyftighet, så blifver, dock utan anspråk på absolut duglighet, författarens till denna uppsats förslag, att länsbokhållaren ålägges ytterligare att ovilkorligen ansvara för vissa af de mindre vidlyftiga, nu jandskamreraren tillkommande göromål, och 3 . länsnotarien t. ex. öfvertager ansvarigheten för brefäfarium och expedierandet af de handräckningsärenden. som cke fordra pröfningsrätt, emot det att dessa fjenstemäns löner höjas och anslås till 600 å 666 Rår 32 ;k. banko åt dem hvardera... Derigenom tror förfataren ansenligare förmåner skola vinnas, såsom att andssekreteraren och kamreraren befriades från en mängd göromål, af hvilka de nu bafva för mycket, att änsnotarier och bokhållare komma att arbeta på eget insvar, hvilket medförer större säkerhet, än om de Blott skola utgöra de förres biträden. och slutligen att andskamrerares och sekreterares löners förhöjning, tminstone med få undantag, så länge sportlerne fostara, torde blifva öfverflödig. Till följe hvaraf, och jä i beräkning tages, att länsaotarier redan finnas ned åtojutande löner, samt att länsbokhållarne äfven örut uppbära å stat anslagne löner, författaren ock inser, att med en ganska ringa uppoffring å statens ida det sökta ändamålet på ungefärligen detta sätt skall vinnas. Sist bör icke oanmärkt lemnes, att i Finland, der en fermite i expeditioner, som här är värd att eftersträfvas, egor rum, skötas ärenderne vid andskanslierne och kontoren på ungefärligen nu förelagna sättet.