BOEHANDELS-BULLETIN. Ny!t Franskt och Svenskt samt Svenskt och Franskt Handlexikon. Stereotyperad upplaga. Leipzig, 1844. Det är för oss Svenskar en intressant företeelse att se, det hågen att närmare lära känna det språk, hvarpå en Tegner, ea Bellman, en Geijer, skrifvit sina mästerverk, på sednare tiden 2lit mer och mer vaknat hos flera af Europas folk, I synnerbet hos våra stamförvandter Tyskarna, de bvilka redan genom öfverflyttningar tillesnat sig många af sveaska parnassens prydnader. Ett bevis på detta vexande intresse tör kännedomen om språket är äfven den märkliga händelsen, att ett Svenskt och Franskt lexikon kunnat utgilvas aj en Tysk förläggare, och försilj s i den Svenska boktbandelg. A: flera indicier röjes imedlertid tydligt, att författaren till det nu omnämnda lilla arbetet, som är utgifvet på Tauchnitzs förlag, varit en utländsk man, förmodligen en tysk litteratör, och med afseende på detta förhållande bör erkännas, alt arbetet temmeligen motsvarar de förväntningar, man billigtvis kan äga. Men em nästan oundviklig följd deraf har äfven varit, att man påträffar en mängd pseudo-svenska termer, med en bisarr merendels tysk fysionomi, t. ex. Djurkänning (zoologie), E terqval, Efterstick (gravure contrefaite), Dödare, Brefskaper, Bokthandling, Mytare (mutin), Giufsi (gourmand), Kryddte, Hjernnvarf (vertige). Hjernskål (cråne), Svitter (hermaphrodite), m. fl., äfvensom att många föråldrade eller numera rent obrukliga svenska ord förekomma, då deremot de allra allmännaste till ett ganska betydligt antal saknas. Detta allt är dock mindre graverande, än att ölversättningarne ej sältan äro allde!es oriktiga, för det mesta genom förvexling af svenska ords betydelse med närbeslägtade tyska termers. Si fioner man t. ex. Atfslipad (abgesch!iffen) återgifvet med de franska orden: joli, gentil, plaisant, Breärkelse (B:merkung) med: observation, remarque; Bevekelse (B-ivegung) med: commotion; Beriktiga (berichtigen) med payer; Benspjälk med cuissart, jambiere; Beprisa med priser, 0. s. Vv. Stundom äro misstagen lika löjliga som förvillande, t. ex. då Snutta återges med: effleurer, raser, etc.; mar finner lätt, att det skall vara Snudda, ehuru ordets plats i den alfabetiska ordningen ej medgifver antagandet af tryckfel. Sidana misstag mär kas lätt af den, som har någon kännedom at språ: ken, men arbetet är naturligtvis i första rumme ämnadt åt nybegynnare, och felen blifva för dess: ovillkorligt förvillande. När härtil kommer, at en ganska betydlig mängd af de franska ord, som uppgifvas motsvara de svenska, dels äro förål drade, de!s rent af obrukliga, dels ligga utom der svenska termens begreppssfer, så förlorar det er betydlig del af sitt värde för ati bezagnas härstå des annorlunda än såsom nödfallshje!p, ehuru pri set är högst billigt, och trycket ganska vackert. PA