Aftonbladet – 5 september 1844, sida 4

ERhaora allmänheten icke kan vara competent domar3 i rättsfrågor eller tidnizgarna det forum, der sådane böra afbsndlas, föranlåtes jeg af den skrift, som min Svägerska Emkefra Eise Julie Lindh, född Aminoff, Jåtit införa ej mindre uti Örebro tidning och Nerikes Alehanda för den 40 än Statstidningen för den 41å Angusti, att till allmärhetens uppysnirg jemväl uppträda på detta fält med de beriktiganden min Svägerskas framställning påkaliar. Hvilken som med ringts:e grad af uppmärksamhet genomläser min itvarning att icke inlåta sig med Stadsfiskalen Sv. Fa k uti affärer rörande firman N. M. Lindh, finner lätt, att deri ej förekommer något, som innebär att vef mig på fri hard för tillfället uppgjordt arfskifte efter min all. Svåger P. M. Lindb. Ds förhållanden i fråga om eganderätten till Lindbska Boktryckeriet, bvilka der omförmälas, grunda sig visserligen på arfskiften, men på längesedan uppgjorda och laga kraftvunna, neml. efter min Svärfader, Brukspatromen N. M. Lindh och min Svåger, Brukspatronen C. G. Lindh; bvadan det lärer föga kunna lyckas att dem bestrida. Och min dispositionsrätt öfver mn Svärmoders efterlemnade andel i nämnde egeadom lärer icke heller med mera framgång kunna förnekas, då det al min Svägerska Iberopade arrendekontraktet blifvit al mig på benne transporteradt samt hon detsamma tillgodonjutit med er!äggande till mig af arrendet för så väl min egen af ålder egande az.del som min Svärmoders 59:de!ar. Det är nem. för en hvar ögonskenligt, att utan ett fullt erkänrande, ifrån min Svägerskas sida. af min rättighet att nämnde 34, disponera, transporten å kontraktet vore i fråga om dem er nullitet. Men hvad angår de rättigheter och skyldigheter, som på detta kontrakt sig grunda, serdeles i fråga om egendomens återlemaande, är följande att erinta. Det ligger I sakers natur, att arrenderad egendom skall vid arrendetid2ns stut till egaren återstäl as, cc3 nu ifrågavarasde arrendekoatrakt stadgar detta, till yttermera visso, i uttryckliga ordalag. Arrendatora egde så!edos ieke att behålla egendemen en dag längre än till den LÄ Augusti sist!. år. Ansåg arrendatorn för sin rätt cceh säkerbet angeläget vara, alt inventering skedde, så bade det ålegat arremndatorn att densamma insan legostämmans slat verkställa, men ieke kunde egendomens åter!emsande vara beroende af en sådan åtgärds uraktlåtende e:ler icke. Hvad min Svägerska anser solklart: Att något öfveremnande af egendomen ej kan ske förr än en oråentl!ig inventerng egt rem, emedan thy förutan ej kan utredar, nom ogeredomen uppgår i värde till 200,000 Rdr Bko etner om densamma öfvereller understiger detta belopp; är så mycket mindre solklart, som öfverlemnandet thy förutan i verkligheten egde rum för ett bolt år seden, eller vid errendetidens suto den 51 Juli sistl. år, och frågan, om hvad i det bänseendet k an ske eller icke ske, således redan längesedan är factiskt afgjord. I öfrigt emottogs egendomen hvarken af min Svåger P.M. Lindh eler af min Svögerska efter förutgången irvertering. Iaventering var följaktligen icke normen för de uti uppskattningen, vid kontraktets upprättande är 1855 åsatte värden, och kunde icke heller blifva det vid aflemnrandet. Likasox vid arrendets början värdena antogos och bestämdes genom fri öfverenskommelte, så måste äfven ske nu, eller ock dessa värden utrönas, hvilket åter icke kan sko annorlunda än genom försäljning. Om någor rättighet kan för arrendatorn uppkomma till det belopp, hvarmed egendomen möjligen kunde vid aflemnandet öfverskjuta de antagna minimivärdena, måste bero på, huruviga arrendatorn gjort å egendomen någon påkostning, hvarigenom densamma vuznit i värde. Har ban icke gjort en sådan, lärer någon så beskaffad räCtighet icke kunna ega ram; och i alla fall kan min Svägerska icke få beräkna on dylik fördel af anvan påkostning, än den hen sjelf gjort under da 5 månader bon innehade arrendet, ty hvad bernes man kurde bafva under sin arrendetid sålunda förvärfvat, tillbörde esturligtvis bon om ech måste i bans sterbhus redovisas Det var en tillgång, som fanus i boet vid hans dödstimma, och hvilken sålunda skall, lika med annan dess egenI HH Lr RR