Aftonbladet – 4 september 1844, sida 3

6 (B. L. T.) BLANDADE ÄMNEN: — ScHAMYL. Ea fransk tidning meddelar följande skildring af denne ryktbare cirkasshöfdings första uppträdande såsom anförare för sina landsmän och af anledningen dertill, hvarvid likväl bör anmärkas att de fleste andre, som skrifvit om Schamyl, tillagt honom renare motiver, mera öfverensstämmanrde med de kaukasiska bergsfolkens kända karakter: r 4829 hade ryssarne gjort uaderverk af tapperhet, de hade besegrat både naturen och menniskorna; i ett trångt pass låg Kasi-Moula, K:uka i skräck, genomborrad af tjugu skott, och uppgaf andan öfver liken af fyra af sitt folk. Ryssarne triumferade. Men vid sidan af Kasi-Moula tillfångatogo de en fjortonårig cosse, som den aflidne hade uppfostrat: denn: fånge var Schamyl, som nu beherrskar Kaukasus och tillintetgör alla ryssarnes försök att underkufva dess bebyggare. Den uvge fursten skickades till Petersburg och anställdes vid adelsgardet för att pjuta uppostran. Han blef en af de bästa eleverne och utmärkte sig genom sin sällsynta fattningsgåfva. Sedan han blifvit officer, begaf han sig til Kaukasus och stred der ibland ryssarnes förtroppar mot sira landsmän med en sådan tapperhet, att den väckte hans kamraters afund och hans förmäns misstro. Si mycket mod för sn fremmande sak såg ut som fördällining, och en oskicklig bögre officer lit en dag ordet förrädare undfalla sig i Schamyls närvaro. Följande dag fanns Schamyl ej längre i ryssaraes leder; han hade öfvergått till fienden vid den första skärmytsel. Ryssarne förlorade honom ur sigte, men deras förluster mångdubblades, fisnden kände på förhand deras minsta rörelse, cirkassierne begagnade det minsta fel, de begingo; desertionen började till och med insmyga sig i ryssarnes leder, median fienden3 antal tillväxte på ett underbart sätt, och en daz ljid slutligen namnet Schamyl i ryssarnes öron. Han använde alla medel: fanatismen, listen, penningen och styrken, icke för att rädda Kaukasi frihet, utan för att komma ryssarne att ångra, det de misskänt konom. Med kännedomen af ryska armöen förenar han den af dessa för fienden otillgängliga och obestigliga berg. Han bar bildat sig en trupp af 4960 man, bestående af engelsmän från Afghanistan, af polackar, fransmän och till och med ryssar, dem vinniogslystnaden lockat till honom. Med denna trupp upprättbåller han lugnet och lydnaden bland cirkasserne och drifver dem till strid emot ryssarne. — MOTSATSER EMELLAN EUROPA OCH CHINA. Pater Eusttve, en jesuitmissionär i China, berättar, att kontrasterna emellan europeiska och chinesiska seder, bruk och tänkesätt på ett ganska märkligt sätt frappera hvarje i det himmelska riket resande europå. S2 här blott några af de exempel, han anför: I Europa skriffer mån från venster till höger; i China från höger till venster. Europ6en är stolt ö:ver sitt vackra hufvudhår; cbinesen deremot öfver sitt kala hufvud, som blott måste vara försedt med en hårtofs Under den heta årstiden tycka vi om kylande drycker och glacer; ju varmare det är, desto hetare dricker chinesen sitt th6. Uader det den europeisie läkaren förbjuder sin patient att äta, yrkar den chinesiske att han skallräta mycket. Europeen betygar sin högaktning genom hufvudets blottande, men chiaesen derigenom, att han låter hatten sitta på. Hedersplatsen är hos oss på den högra sidan; hos chinesen på den venstra. Si omtyckt dans är i Europa, så illa ansedd är den deremot i China; här tillhörer den blott historien. Vår sorgdrägt är svart, men i China sörjer man med hvitt; den svarta drägten är blott för högtidsdagar. Hos oss måste barnen sitta stilla i ekolan, men i China måste de a!la på en gång högt lära sig sina lexor; ju högre de alla skrika, ju mer anses de lära, ju mera be:ömmer man deras flit. I Earopa är militären aktad, men i China har din ick2 ringaste företrädesrättigheter. Europeen aflägsnar gerna tanken på döden, men i China väcker åsynen af en likkista till och med glädje; vanner och anförvandter göra hvarandra presenter aflikkistor. Enlikkista är en lyxartikel, hvilken i China förevisas så länge, till dess man nedlägges deri. I Earopa söker man att ssart få de döda i jorden; i China gömmer män på liken ofvanjord så linge som möjligt. Krj:aren kan genom de hårdaste straff icke förekomma, att man ju i åratal förvarar liken i boningshusen. De utställas så mycket som möjligt till åskådande för hvar och en, som går förbi. Kejsaren i Cbina tänker för öfrigt lika gerna på döden, som hans undersåtare; så snart en py thronföljare kommer till regerirgen, låter han genast uppbygga åt sig en graf under palIatset, och han skall till och med öfverallt låta föra 8a likkista med sig, då han visar sig för allmänheten.