alla myndigheter, utom konsistorium i Götheborg, uzderkända och äfven af R:kets Ständer betviflade dispositionsrätt till dessa bemman samt att den undersökning Rikets Ständer begärt och äfven konsistorium, landshöfdingeembetet och kammarkollegum tillstyrkt, bordt blifvit af Regeringen bifallen; samt under åberopande af den orättvisa. som de genom arrenden bortdrifna åboer lidit, och obilligheten, att kyrkor och presterskap skulle få bibehålla en olaglig besittningerätt å de utarrenderade hemmanen, under det att de ännu icke utarrenderade, utan undersökning förklaras såsom krono, föreslog Bengt Gudmunsson följande: 1:0 Att Rikets Ständer under anförande af de i allmänket anvförde skäl, bos Kongl. Maj:t anmäla, att de icke ansett sig kunna i sin helhet biträda det förslag, som i den kongl. propositionen finnes främställdt. 2:0 Att Rikets Ständer likväl med tillfredsställelse funnit, att Kongl. Maj:t, lika med Rikets Ständer, ansett sketteköpsrättighet till halländska kyrkohemmanen kunna åboerne tillerkännas; och att, då Rikets Ständer förmoda, att denna Kongl. Maj:ts åsigt grundas på de af Rikets Ständer, kammarkollegium och konungens befallningshafvande anförde skäl, för att de i Halland varande, numererade kyrkohemman äro af krononatur, Rikets Ständer häraf finna ökad anledning att antsga detta såsom grund för deras öfvertygelse, om bästa sättet att bringa frågan till ett önskvärdt slut. 3:0 Att Rikets Ständer således underdånigt anhålla, att med upphäfvande af kongl. brefvet den 22 Maj 4819 samt den 29 Mej 1825 och den 26 April 4826, äfvensom af de beslut om jordägaovde och städselrätt, som i administrativ väg rörarde sådana hemman blifvit alltifrån början af år 1895 meddelade, Eders Maj:t täcktes förk!ara, att kyrkornas och presterskapets rätt til kyrkohemmanen i allmänhet endast må anses utsträckt till den i jordeboken antecknade andelilandtgillet eller räntan. 4:0 Att derest för något serskildt fall kyrkoörvaltningar eller presterskapet anse sig böra yrka en större rätt: vare sig full egande eller dispositionsrätt: densamme bör lagligen, medelst donationsbref eller åtkomsthandlingar styrkas. I brist af sådana, må äfven på laglig pröfning bero, till hvad grad äldre kyrkohandlingar kunna anses bevisande. 5:o Att i alla de fall, då kyrkor och presterskap icke ifrågasätta egandeeller dispositionsrätt til kyrkohemmanen, eller efter att hafva den ifrågasatt, icke kunnat den lagligen bevisa, hemmanen skola anses såsom kronohemman och åboerne såsom kronobönder, samt vid i:träffande åboledighet hemmanen utstädjas. Likaså må skatteköp af kyrkobemman i dessa fall icke kunna förvägras; hvarvid dock ingen rubbning må ske i den hemmanen åliggande, till kyrkan, presterskap och andra ändamål anslagna ränta. 6:0 De nu gällande afhandlingar emellan kyrkoförvaltningar, presterskap och arrendatorer af kyrkobemman, må icke härigenom anses upphäfne; men efter arreadetidens slut skall arrendatorn eller hans efterlefvande eoka eller barn, derest de sådant önska. anses ipnehafva kronoåbo-rätten. Derefter gånge, såsom för kronohemman stadgadt är. Skulle Kongl. Moj:t icke anse sig kunna bifalla detta, af Rikets Ständer föreslagna sätt till att förena kyrkornas och presterskapets nu egande fördelar med kronans rätt och kyrkohemmansåboernes bästa, så ansåg han enda medlet att slita denna obehaglisa trist vara en sådan allmän undersökning, som af Rikets Ständer vid sista riksdag yrkades; och yttrade den förmodan, att Kongl. Maj:t i sådant fall lärer uppdraga åt kongl. kammarkollegium, att dermed gå ij författning. ov