af professor Fries: rörande tilägg i Kongl. skiftesstadgan af den 4 Maj 1827, 4 kap. 4 S; af lektor Wellman: om ändring i Giftermålsbakens 42 kap. 4 samt Kyrkoordvirgers 43 kap. 24 S; och sr komminister Janzon: om uppbörarde af all förhöjd tjensteärsberäkning vid ansökning till presterlig befordran. EA Anförande i Representationsfrågan cf Hr von Hartmandsdorff, Aug, i Ridd. och Adelns plenum d. 28 Aug. 1844. Även jag uppträder emot det hvilande representationsförslaget. Jag gör det, icke för att vederlägga en eller annan af föregående talare, eller derföre, ait jag anser mitt tal behofligt, för detta förslags ogillande af eder M. H. Det skuile vara illa bevändt med ur-ki!jvingen bos detta höglofl. stånd, om tal nu behöfdes. Men ståndet har mäktiga förtalare, som till hvarje ort, för att icke säga till hvarje hus, sprida osanning och vrångvisa. De skulle, om förslaget ogillades, utan att man gåfve skäl derföre, otvifvelaktigt säga, att man tegat af brist på sdåna, och att stindet förkastat förslaget, ej för fäderneslandets kestånd, utan för sitt eget. Mitt tal skall icke afvärja des:a beskyllningar ; jag vet det ganska väl; men min tystnad skulle uttydas ännu värre. Jag yttrar mig dock icke för dem, som finna beqvämligast att låta våra belackare tänka för sig, och som, gesom mångårig vana att missledas, endast anse smädaren vara sannfärdig och följaktligen icke vilja höra någon annan. Men jag vill tala af sktniog för de medborgare, som både hafva nog urskiljning för att taga skäl, och nog rättsinnigbet för att utsäga ett oväldigt omdöme. Att många sådana fianas, oaktadt alla bemödanden att nedtysta dem, det bevisa de många väl sagda ord, i den stora frågan, hvilka det hyiande förslaget framkallat i tryck. Sådana män skola cj heller hädanefter saknas i Sverige. För dem och det stora ental, som pu, eburu tigande, dock tänker lika med dem, vill jag öfver denna fråga rösta, ej blott med sluten sedel, utan med oförtäckta ord. Då jag följaktligen anser mig böra uppgilva grusderna för mitt afslag, sker det likväl utan anspråk att säga något nytt, än mindra att upprepa ens det bufvudsakligaste af förslagets ändfösa brister. Jag vill blott säga buru jag i alimänhit beiraktar frågan. Dä representationen skall ombildas, så är föremålet ej att betaga de representerad2a sina inn2havande urgamla rättigheter, ävnu mindre att inskränka konungens makt... Frågan är blott att förskaffa representation åt de medborgare, som sakna henne, och att syftenligt inrätta hela hennes sammansättning. Mcn det förslag till honnes ombildning, som är framlagdt, bör vara ogilladt, innan vi företege oss att uppgöra något nyare. Jag skall således bemöda mig att undvika do afvägar, hvarpå vi sku!le komma, om några endra förslag nu jemväl togos i betrsktande. Under allt klarder af vår gamla representation, är det blott 2:ne brister, som man väsendtligsn kunnat lägga henne till last, nemligen: 4:0 att ofrälse ståndspersoner sakna repr.sealalionsrätt, och 2:0 att arbe:sordningen serskildt i stånden och samfädt u(skotten är al.tför trög. Begge dessa brister erkändes vid förra riksdagen, äfven af de .3:ne stånd, som ogillade utskottets förslag och gemensamt ville athjelpa dem, om de än dertill valde oflita sätt. Rättelse bade således bordt och kunnat vinnas, utan att redrifva den gamla författningens grundvalar. Hennes förljenster synas mig hufvudsakligen vara fö jande: Att ingen klass af medborgare, som bör eya representation, är orepresenl.rad, icke ens de nyssnämnda ofrälse ståndspersonerna. Äro de i allmän !jenst, så vårdas dera; angelägenbeter af adeln och presteståndet, hvilka för det mesta bestå al embetsoch tjerstemän, samt jexznväl af borgareståndet, der sådana äfven finna: Aro de orrälse ståndspersonegna blott fastighetsegare, så ialttages deras bös a åtminstona af de 3:ne stånd, hvarest :ådana förnämligast finnas. Felet hos vår gamla stitsförfattning är således icke, att ofräl.e ståndspersoners angeligenheter äfventyra att vaovårdas, utan det, att skickligheten och den goda viljan hos dessa medborgare icke komma representstionen omedelbart till godo. Detta fel är dock icke ringa; ty jag vet att vi hafve ofrälse ståndspersoners kunskaper och fosterlandskärlek att tacka för några af de bästa utredningar, som i tryck blifvit gjorda, öfver den föreslagna representitionens förkastlighet. Och likväl är det denna, som skule gifva dem representationsrätt, under det att den gemla utes:änger dem derifråp. Ett sådant förhållande, när fåderneslandet hotas, visar huru väl da förtjena ett värmare inflytande på dess öden, och ålägger os:, att sedan det hiilande förslaget är förkastadt, söka inrymma dem i lagttitningenp, likasom de redan deltaga i beskattningens tillämpning. 2:0 AN fatet stånd kan ulestängas, cdller af de öfriga förtryckas. Hsarje stånd har i representationen åtminstone sin fjerdede!, och ingen kan beröfya det hyarken denna eiler sin serskilda författnirg, emedan det emot heanes upphä!vande eller privitegiernas rubbning, kan begegna sitt veto. Dessutom fianer fastighetsegaren medbröder, ej blott hos adeln, utan hos alla de Öriga ståndes; varuförädlaren och den handlanda fana sådana åtminstone i 2 sånd, Själsodlaren finner sina medbröder icke blott bo3 prester och adel; äfven vetenskapsidkare hafva suttit i borgarestindet, och bonden har hos oss en bildsing, som hin Vanligen saknar i andra länder. Statsförvaltare af alla grenar och grader fiona sina medbröder i 3:ne stånd. Enär alla få!edes äro representerade, när ingen kan förvärmss, men en hvar hos flere eller färre af de öfriga kan påräkna bistånd för gemeasamma intressen: så giver vår gamla författning åt rapresentationen ett lugn både vid val och Ö!verläggniogar, hvilket i andra representativa sambällen är ovanligt, och hvilket våra kortsynte förbättrare anse för likgiltigt. Hvem har icke af bortresande riksdagsmån lått det svaret: Sakerna gå nog ändock, mig förutan,. Hvad är grundtanken deri, om ej den: fåderneslandet tager ingen skada i allmänhet, och mig enskildt sker iogen orätt fastän jsg är frånvarande. Månne denna t-ygghet, om än ofta menlig, dock icke, äfven i sin öfverdrift, är vida lyckligare, än den spänning, som nu gör att nästan ingen uteblifver, hvarken från utskott eller stånd? Skulle, under det andra repres:ntativa samhällen förgäfves anstränga sig att förväriva vårt vanliga lugn, vi sjelfvelättsinnigt bortkasta medlen dertill? 3:0 Alt vår gamla representation hvilar på histo