Aftonbladet – 31 augusti 1844, sida 2

ner i intrödespriserre hafva ytterligare blifvit viltagne. — I går afton gjorde fru Sällström sitt återirträde på scenen på nya theatern och emottogs med lifligt bifall. — I afton har Hr Hauser sin sista konsert. — Under några af Hr Qvirin Mälers sednare representationer af lefvande bilder, hafva åtskilliga svenska sujetter föreställts. Sålunda såg man flera af Sergelis mästerverk, deridland Amor och Psyche, Mercurius och Juno, samt flera ypperliga grupper af Byström, efter originaler som finnas i bans villa Man kan icke annat än beundra den skicklighet, hbvarmed konstnärinnorna uppfattat ställningen och mimiken i dessa stycken, som man kunde jemföra med originaerna. AE nn — Uti en insänd artikel i Biet för i dag, som talar om det buller, hvilket i Oasdoags och Torsdags på aftonen förmärkts ute på några ställen i hufvudstaden, yttras tillika följande: Återstår nu, sedan upploppen tagit rigtning mot elt bestämdt föremål, att se, om Aftonblädet och Dagl. Allehanda skola falla till bönboken eller fortfara med sitt trots. De söka ännu slingra sig fråa allt moraliskt ansvar, med föregifvande, att de blott berättat enkla facta; och dessa facta hafva naturligtvis utgjorts af idel bagateller, såsom att efter deras förmenande Hr Erkebiskopen förbålt mycket liknar Gustaf Trolle; att han höjt upprorsfanan mot sin Konung; att han ställt sig i fiendtlig opposition mot sakernas närvarande ordning m. m. Dessa factan hoppas vi tala för sig sjelfva. Om kusinerne, hvilkas blad läsas på krogar och räringsställen, så!edes neka eller ej, gör ingenting till saken.n Detia stycke lemnar ett nytt bevis på Bets outrotligt invetererade vana att ljuga och förvrida, Det är väl möjligt, att den retliga sinnesstämning, som uppstått hos mängden genom åtskilliga af de ultrakonservativas yttranden och handlingar, t. ex. erkebiskopens helsningstal, äfven till någon del kan hafva hemtat näring af tidningarnes kommentarier till detsamma; men Biet har ej rätt att digta på dem helt annat än de sagt. Då den fåfänge prelaten med sin skrufvade och affekterade retorik, liknade sig vid sflidne erkebi:kopen Spegel, så frågade Aftonbladet, om j tilläfventyrs erkebi:-kopen Gustaf Trolle voro mera i bans smak. Detta vränger Biet så, att hr Wingård förbålt mycket liknar Gustaf Trolle. Derpå drager det helt simpelt till med det massiva påståendet, att man beskyllt hr Wingård att hafva höjt upprorsfanan mot sin Konung, och dessa orden äro till och med utmärkte med citationstecken, hvilket . väl bör betyda, att beskyllaingen måitite stått ordagrannt alt läsa i någon af tidningarne. Vi svare för vår del endast för Aftonblidet och kunne bestämdt försäkr2, hvad äfven våra läsare veta, att detta blad aldrig yttrat en sådan beskyllning, ej heller någonsin tänkt på, att erkebiskopen i Upsala nu för tiden kan komma att göra uppror; men vi äro öfvertygade, att en dylik beskyllning lika litet förekommit i Dagligt Allehande. Hela den premiss, hvarpå Biet vill stödja sina slutsatser, innefattar således nu såsom ofta en digt eller ett bedrägeri, och om art:keln är skrifven af Biets prestman, så förtjenade verkligen denne alt snersre tituleras hr ordinarie lögnpredikanten än hr extraordinarie hofpredikanter. Men häraf följer alldeles icke det vi hvarken neka eller anse os3 behöfva ursäkta, att Aftorbladet påpekat dei ifrågavarande helsningstalet såsom föremål för en rättvis ovilja. Vi inse väl, att det vore beqvämt, om en styf aristokrat eller prelat kunde få ställa sig och fritt ljunga fram sina anathemer emot tiden, mästra och fördöma alla olika tänkande såsom illvilliga eller förledda samt nära nog insultera det sunda vettet och föremålen för nationens vackraste förhoppningar, utan alt pressen skulle få eg2 rätt att karakterisera en slik framställning så, som den verkligen förtjenar, endast af fruktan, att allmänhetens harm kunde blifva obehaglig mot den egentlige upphofsmannen; men det ör verkligen för mycket begördt. På det viset skulle man lemna fältet fritt åt de mest fanatiske bland motpertiet, ett utan någon tillrättavisning ösa ur sig så mycket de behagade. Har väl sådant någonsin egt rum i något samhäl!e, der minsta politiska eller religiösa fribet och yttranderätt existerar? Hvad Aftorbladet skrifvit angående talet, det kan äfven försvaras; det är dessutom på intet sätt värre än och icke ens på långt när jemförligt med de oblyga tillmälen af verkliga skällsord och lögner, som Minerva och Biet vid mångraldiga tillfällen tillåtit sig om riksdagsmän af den liberala sidan. Om Biet bebagade höra efter, så finnes ej mer än ett omdöme om det ifrågavarande belsningstalet i alla kretsar af umgängslifvet, äfven i sådana, som visst ej behöfva hemta ur tidningarne någon ledning för sina omdömen. Aftonbladet kallade till och med detta tal en Jbonne fortuze, för den upprigtigbet, hvarmed prelatens karakter der framträdde. PRI ET NE Or RT TTT DART ELENOR ORT RKanolig Aait mar ino2ngan ledder af Hans Kano