Aftonbladet – 31 augusti 1844, sida 2

RIESDAGEN. — Hos Presteståndet höll biskop Hedrien i da, till erkebiskopen ett litet tal, om något som passerat. 5tåndets tänkesätt kunde icke, mente biskop Heirn, vara Hr erkebiskopen obekanta; han hade haft tillfälle att emottaga en med hvarje år stisande byllsing för sina förträffliga egenskaper. De sednast inträffade, högst oförväntade händelserna hade dock uppmanat talaren att å ståndsbrödernas vägnar tillkännagifva deras tänkesätt. Den allmänna oviljan och förtrytelsen öfver det skedda hade redan fifvit Hr erkebiskopen er välförtjent upprättelse; lagens och ordningens vårdare skulle väl också bistå honom; ståndet ville hembära honom den hyilning, det hade att erhjuda: oskrymtadt deltsgande, oinskränkt vördnad, odelad broderlig tillgilvenhet, m. m. Erkebiskopen svarade härpå, att han efter dessa oroliga aftnar rönt många aktningsvärdas deltagande, och detta bevis af b-oderlig vänskap vore inaerligt tillfredsställande för hans bjerta . . . . Att, efter oblida omdömen i ord, gerning äfven skulle följa hade varit troligt, men Erkebiskopen hyste ingen barm mot verkställarne, hvilka handlat mer af obetänksamhet ön af illvij:; han ville raed sin guddomliga mästare bedja: Herre, förlåt dem, ty de veta icke hvad de göra! Vi sko!a taga lärdom af våra fiender; vi skola visa att vi icke förskylla deras ovj2, och att vi förtjena den aktning man vill vägra Oss .. . . Hr Erkebiskopen slutade med dessa ord: Vi kola visa oss värdiga att tjena den her:e, gom ir både kraftens och fridens. Gud vare med ossån I anledning af prostens Berlins motion om ett utländskt Jån, uppläste biskop Agardh ett ogillande anförande. Prosten Osterman, som icke var tillstädes då representationsförsla et inom ståndet diskuterades, anhöll att skriftligen få utveckla skälen hvarföre han ansåg detzamma principlöst, orättvist, Overkställbart m, m. och i följd deraf oantagligt. Atskilliga utskottsbetänkanden uppliösteg. —-LHX tj otynsee