Aftonbladet – 29 augusti 1844, sida 2

Vid förlofningen, som endast inom den glada slägten firades i borgmästarens hus, öppnades hastigt dörren till det rum, der sällskapet var församladt och vid Georgs arm inträdde den tillfrisknade Christine, som i dag för första gången lemnat sjukrummet. Hon nalkades med ännu matta steg det nyförlofvade paret och, sjunkande till Maries fötter, räckte hon henne en krans aj hvita blommor. 0, mottag du, sköna hvita, af den arma Christine, denna sinnebild af din oskuld och gör din brudgum rätt lycklig! Vedergäll honom, för det han har gjort för mig; ack, jag lefde cke mer, om icke han hade frälsat mig! Vid lessa ord flöto hennes och äfven Georgs tårar. — Icke vid mina fötter, sade Marie; kom till mitt bjerta, du arma lidande; genom dig är all min sällhet; din smärta blef min fröjd. Var derföre alltid viss om min eviga, varma tacksamhet. Fredrik tog nu till ordet: Kära barn, sade han, jag talar icke om er frihet, ty fria voren j ifrån det ögonblick j lemnaden edra bödlars bus; men angående er framtid vill jag fråga er. Öasken att återvända till ert fådernesland, så besörjer jag resan dit och ger er så mycket, att j der kunnen köpa en liten egendom; ären j nöjda dermed? Då sänkte de arma svarta sina blickar mo! jorden och Georg svarade: Vill du då förskjut: 0s3, gode herre? — IHvem talar derom? Endast er lycka vil jag befordra, derföre gjorde jag er detta förslag Då sade Christine, häftigt rörd: Vi hafva icke mer något fädernesland. Tillåt oss att i ditt hu: få förrätta de ringaste sysslor, men, för himlen: skull, förvisa oss aldrig från din välgörande åsyn! — Nå väl, då skall jag ordna det på bästa sätt. Jag öfverlemnar till dig Georg uppsigter och skötseln af min trädgård och skall åt er Jåta inrätta en beqväm boning, och till bevis på hurn kära j ären för mig, skall samma stund uppfylla mina och edra önskningar. Den dag, som skärker mig min Marie, skolen äfven j blifva förenade