Aftonbladet – 29 augusti 1844, sida 2

—s—— — Nå, godt, högtärade herre. Är bordet färdigt, goda Margretha? Det blir väl icke så, som berrarne äro vanda vid; men den goda viljan skall öfverskyla bristen. Alla. samlade sig nu vid bordet, hvarpå värdinnan bade uppdukat;de kraftigaste och smakligaste rätter. Glädjen kryddade dem och uti det närvarandes fröjd försjönk nu för alltid det förflutnas smärta. Mycket blef nu öfverlagdt: och beslutadt. Fru Lahring bifölly att någon. tid vistas med Marie i staden, der hennes, af. den ovanligt bildade mostrep, inbemtade. kunskaper och talanger skulle af de skickligaste -mästare. fullkomnas. Om en månad skulle förlofningen ske, i all stillhet; men giftermålet ett halft år derefter firas med all prakt, i enlighet med brudgummens värdighet. Först vid midnatten:åtskiljdes dessa lyckliga menniskor. Stum stod Marie, med-bjertat fullt af namnlös salighet, och lyssnade på dånet af den bortfarande vagnen, som länge hördes i den sulla natten. Sedan kastade hon sig hänryckt i mostrensarmar, och: livilande sitt hufvud vid den moderliga vännens bjerta, hviskade hon något Iskämtande: Icke sannt, jag hade inte så orält i går, då jag sade, att hon höll litet af mig? OO, Ibans sköna, talande ögon sade mig det. Uader det tre de lyckligaste menniskor ankommo till staden, lemnade densamma de två missfostren, med bjertan uppfyllda af qval och förbannelser. De skyndade till Ostende, der de gingo om bord på ett segetfärdigt skepp, som Var bestämdt till Rio Janeiro, och snart var den vidriga åtankan på dem utplåned, såsom en ohygglig dröm. Så begynte ett lif af oändlig salighet för de begge älskande, och Fredrik var lika förvånad öfver den allmänna bildning och kunskaper i språk och vetensksper hos sin Marie, som han var hänförd af hennes skönhet, goda hjerta och milda qvinlighet.