Aftonbladet – 29 augusti 1844, sida 1

Si förflöto fyra år stilla och endast oroade af min välgörarinnas tilltagande sjukbghet, då mitt lugb, genom hennes död, blef åter stördt. Ånyo såg jg mig öfvergifvea och flera dagar gingo, innan jag förmådde besörja om hushållet. Då kom en dag brotren till gear dyra äfsomnade till mig. — Marie, side han, jag talar icke om hvad vi begge förlorat, jag v.li endast öfverligga med dig om det besiut, som nu måste tagas. Di vet, alt jag är ogitt, och ditt rykte skulle lida, om vi fortfarande bodde under samma tsk. Ack, sade jag, under tårar, låt mig njuta denna fristad ti!l dess jag binner skaffa föig tjenst inigot annat-hus. Di sig jag den värdige mannens ögon fuktas af tårar och ban svarade med rörd stämins : — Köra, goda flicka, du min oförgätliga Fredrikas vårdarinna, skell jig då förlora dig? Se, äfven jag är sjuklig och beböfde så väl ett väl. viljande hjerte, som ditt, Murie, blif hos mig, blif min dotter, fastän du måste kalla mig din makel Jag var öfverraskad och förmådde icke genast svara; men minnet af den aflidaa, hvilken ofta på sitt sjukläger så innerligt bedt mig, att icke öfvergifva den öfverallt älskade brodren, och tankan att det visst varit min välgörarinnas önskan, estämde miz, att icke afvisa dena äd!e mannens nbud; och vid altaret räckte jag honom min and. Tof ir lefde jag i stilla indragenhet, och är jag då öfven måste begråta hans förlust, belöt jag återvända till milt fådernesland, för att luta milt lif i kretsen af mina släigtingar. Den ånga tiden af min frånvaro försäkrade mig om, tt förblifva okänd, och min ungdomshäindelse var bekant för alla utom mina goda syster, som troet förvarat min hemlighet. . Med smärtsamma känslor hade borgmästaren fhört denna berättelse. Alt det lidande, som farie för hans skul erfarit, föll tungt på bans ierta.