Aftonbladet – 29 augusti 1844, sida 1

är respenningar — hon lade sex dukater på bo: det — dermed kan ni begifva er af. Verlde står er öppen; men akta er, att återvända ti Haarlem; det skulle bekomma er illa. Halft med vetslös sammanlade jag mina få kläder, och d jag var färdig med mitt lil: knyte, öppnade ko dörren och sköt mig ovänligt ut på gatan. Jag kan ej neka, att-första ögonblicket af mi frihet hade tör mig rågot gäsjande, och bejär ligt inandades jag den renz, friska luften, som ja så länge saknst; men snart into:s jag af högst oro, då jag täakte på rain olyckliga be ägenhet Hvart skuiie jag vända mig? ull Ifolland, de min syster beddej vågade jag ej, och således va jag öfvergifven af Hela verlden, sf alla; som ja kände och älskade. Ändtligen teslöt jag att upp söka någon protestantisk prest och b3 honom, a bsrmhertivhet, gifva mig något råd. Eter myc ken möda faun j:g hvad jag sökte, och det va en man, nära femtio år, af ett apostoliskt utse ende, rom uppmärksamt alhörde min uppriktig: berättelse om mitt lidande och visade det hjert ligaste tleltagande. — Da har funnit hvad du söker, kara barn sade han; kom med mig till min syster, som fö. restår mia hushållning. Länge har hoa önska fiona en bjelparinna, som, bildad och vil uppicstrad, vore något kunnig i fiaare qvinliga arbeten. Välkommen blir du visst hos henne, 0v ir mycket sjuklig, om du vill dela och tindra benses husliga omsorger; och med dessa ord förde han mig till sin syster. Hos dessa utmärkt ädla menniskor återfann jag, fter hend, mitt förlorade lugp. Mia dyra vän rodde sig fiana att jeg ägde några emå talanger eh fann derföre ett nöje uti att undervisa mig: won lärde mig spela harpa och sjunga, fransyska ch engelska språken, och vi läste tillsaramans de västa tyska författare. Flennes afsigt var ati bilda nig till uppfostrarinna, för att derigenom bereda nin framtida utkomst. i