Aftonbladet – 29 augusti 1844, sida 1

oade jag Haarlem, för att på länge — mycke länge — icke återse det. På hvar station väntade jag att träffa den, jag skulle möta; men, till min stora förvåning, gick resan beständigt framåt, ehuru jag sedan erfarit. alt vår väg beskref en ordentlig cirkel, hvarigenom man ville försvåra al efterforskning. Ändtigen ankommo vi till Hamburg, der min tystlåtne ledsazare förde mig till ett aflägset hus i förstaden, i hvilket, som han sade, hans syster bodde, och der jag skulie vänta, tilldess han fått reda på frun, som vi skule ledsaga till Holland. Agarinnan till huset, e2 gammal knarrig qvinna, förde mig upp i en liten kammare, och gick; men återkom efter en stund och satte en tallrik med potates och en flaska vatten på bordet. — Jag sade, att jag icke var hungrig, och att jag dessutom i den fruns hus, som Frans gått att söka, -skulle få hvad jag behöfde: — Hör, jungfru, sade nu den gamla, i allleles förändrad ton: ni bar ingen annan värdinea än mig, intet annat ställe än detta, der ni måste förblifva, tilldess er förnäme älskare bällre betänkt sig och gift sig mad det fruntimmer, som föräldrarne bastim! för konom. Trodde jungfrun, fortfor hon spefullt, att, med sitt lilla passabla ansigte, hvitt och rödt, en gång blifva fru borgmästarinns? Lås inte lusten felia på er att vilja bedraga mig; vi halva här ett honnett arbetshus, der man förvarer sådana damer, som söka förföra förnämt och vederligt fölks söner. — Med dessa ord lemnade roa mig och igenriglade omsorgsullt dörren. Jag var alltid finger. Att beskrifva mitt själsillstågd, förmår jag ej. Andtigen sjuknade jag, ich var lyckligtvis några månader oförmögen att nställa betrsktelser öfver min rysliga belägenhet; nen ungdom och en annars god helsa gjorde, at! 3 tilifrisknade. Och en morgon inkom min plåoande, i hvars ansigte skadeglädje lyste. Er mme älskare bar för åtla dagar sedan gift sig, ade bon, och ni slipper således ur arresten. Här