Aftonbladet – 29 augusti 1844, sida 1

hålla sig uppe; men ändtligen gick hon några ste emot borgmästaren, och sade: — Ja, herr van Milten, jag är den förskjuthz öfvergifna, förgåtna Marie, som i sin barnsliga 0 skuld och oerfarenhet en gång trodde sig var värdig er kärlek, mea som bittert fått umgäll denna villfarelse. — 0, Marie! jag glömma, öfvergifva dig Hvad du gör mig orätt. — Gifs det ingen anna möjlighet, än trolöshet, som kunnat pålägga band dem jag aldrig sökte? Att jag icke förgätit dig utan oupphörligt sökt, men aldrig funnit dig det kan min goda Brok här intyga; han må blif. va min försvarare. — Marie, lifvets blommor ärc vissnade — och derföre kan jag ej gifva dig rå gon ersättning; men din förlåtelse, din aktning vill jog förvärfva mig. — Tala alltså för mig min vän! Brok upprepade nu, i möjligaste korthet, hvad han kände, och då han slutat, räckte Marie borgmästaren sin hand och sade med vemodig vänlighet: — Jog tackar er hjertligt, herr van Milten, att jag vid lifvets afton får se den älskades bila i ljusare dager, och aut jag ej mera behöfver i mörk gestalt tänka på det förflutna, utan ka fröjda mig de:åt, att jag en gång lefvat och varit älskad. — Men, Marie, be ätta mig dina öden och förklara, huru det var möjligt att du kunde så spårlöst försvinra. -— Mina öden, begynte hor, väcka blott smärtsamma minnen; men jag bör uppfylla er önskan. Dagen efter er afresa till London blef jag kallad ill er far, som sade, att han väntade en slägting rån Hamburg, som begärt, att han skulle sända venne till mötes något pålitligt fruntimmer. — fag bar utsett dig, och gör dig alltså färdig att fresa i morgon bittida med Frans, den tyske bejeater. — Van att alltid lyda, skyndade jag att ppacka det nödvändiga, och följande dagen lem