Aftonbladet – 28 augusti 1844, sida 2

3 Ordinarie lön . s.cccc oc 0 . 1200. — IResepenningar . rn LEDA JEXpenser ...sscscs.ec.0 0.0 66: 32. 14 skrifvarebiträde . ......... 200. — 4600. Häradsskrifvare. Den honom liggande tjenstgöring är tvifvelsutan Iden trägnaste, trälsammaste och noggrannaste bland alla civila befattningar. De vidlyftiga uträkningarne af kronans inkomster, synnerligast grundräntorna, debiteriogen af personella utskylder, förrättandet a! mantalsskrifningar, bivistandet af taxerings-kommittåernes sammanträden samt uppbördsstämman, upprättandet af taxeringslängder och protokoller, utfärdandet af debetsedlar och uppbördsböcker samt slutligen uppgörandet af hela redogörelsen; med ett ord: ett arbete, som omfattar volymer till flere tusende ark årligen, medtager så uteslutande hans tid och arbetsförmåga från årets början till dess slut, att han icke vet sig någon ledig stund, som skulle kunra egnas åt andra bestyr, hvaraf någon biförtjenst vore att hemta; och med afseende härå föreslå deputerade för honom: Ordinarie lön. . . ... s .. 900. — Resepenningar . .....sc.... 66:32. Expenser ... ...csc0.co0... 66:32. Skrifbiträde. . ... ....... 200. — 1933: 46 Härvid få dock deputerade anmärka, att då häradsskrifvarens befattning är af lika vigt som Kronofogdens och hans arbeten af större omfång och mera mödosamma än dennes, deputerade egentligen icke förbisett billigheten deri att båda dessa tjenstemän erhållit lika löneanslag; men med afseende derå, att de Du fastställde uppbörds-, debiteringsoch redovisningsprovisioner för häradsskrifvare i allmänhet vida öfverstiga hvad kronofogdarne åtnjuta, hafva deputerade trott sig böra iakttaga den skillnad i förslaget till ordinarie lön, som här ofvan förefinnes, under förutsättning att berörda serskilde inkomster tör häradsskrifvarne framgent bibehållas. Krono-länsman. I förra tider var denna tjensteman af mindre betydenhet och hans åligganden af ringare omfattning än nu, då för kompetens dertill erfordras examina, hvilkas genomgående fordrar kunskaper, motsvarande hvarje annan tjenstemans. Hans göromål äro så mångfaldiga och så obegränsade, att han knappast sjelf kan bestämma sin tid; och likväl har hans lön i många år varit en drängs. Då man likväl besinnar hans pligt att tillhandagå kronofogden uti hvad denne kan honom uppdraga, hans egenskap af åklagare och polistjensteman, medförande resor och besvär, hvarföre oftast ingen ersättning erhålles, samt hans behof af ett sådant oberoende, som upphäfver alla konsiderationer och bereder det anseende, som en lagens befordrare skäligen bör tillkomma, äfven på den underordnade platsen, så finner man huru otillräckligt det närvarande löneanslaget är; och deputerade viga alltså hemställa, om icke länsmannen må tilldelas: Ordinarie lön. . . . . . 350: Resepenningar . . . . . . 83: 46. Expenser . . . — s 0 0 16: 32. 150. I sammanhang härmed, och då kostnaden för tryckning af Kongl. Moej:ts befallningshafvandes allmänna kungörelser och påbud öfverstiger det derföre å stat bestämnde anslag, så att bristen måste fyllas genom bidrag af landsstatstjenstemän, våga gcputerade underdånigst hemställa, om icke denna kostnad må ensamt bestridas af statsverket efter den grund, som derföre må anses mest lämplig, och detta af samma skäl, som staten består tryckningen af kollegiers och andra embetsverks kungörelser och cirkutärbref m. m. Då, af hvad deputerade här ofvan vågat underdånigst anföra, nådigst torde inbemtas, att förslaget mera åsyftar möjligheten att få hoppas nägot afseende derå, äa detsamma motsvarar de verkliga behof, synnerligast en aflägsnare framtid kan medföra, djerfves deputerade äfven tillförse sig framgång af en önskan, så ytterst vigtig för dem och deras kommittenter. Deputerade veta ganska vä!, att hvarje jemiörelse med tjenstemäns af andra stater lönevilkor skuile dels leda till en vidlyftighet, hvars olämplighet torde öfverstiga fördelen af fösultaterna, dels kunna tydas såsom afund öfver andras bättre lott; men då frånvaron af sistnämnde motiv säkrast lärer bestyrkas deraf, att landsstaten först nu, då dess bekymmer stigit till sin höjd, vågat fraiwstäla sin belägenhet och sina behof, utbedja sig deputerade underdånigst att, till stöd för sina äsigter, få åberopa förhållandet med den tjenstemannakorps, som närmast egnoar sig till en parcalell med landsstaten, nemligen tullverkets. Af dessa tjenstemän fionas t. ex. tullförvaltare med en lönpeinkomst af 2 å 3000 Rdr, ehuru deras göromål i vidd, noggrannhet och ansvarighet vida understiga en landskamrerares, landträntmästares eller kronofogdes; kontrollörer, hvilka kunna jemföras med häradsskrifvare, med lön till öfver 2000 Rdr; öfveruppsyningsmanBen, hvars tjenstgöring icke är så odiös, som hans vederlike, länsmannens, har vid en af de mindre tullkammarne i ordinarie lön 350 Rdr och sportelersättning 1235, tillhopa 475 Rdr; och en kustvakt, som endast är en soldäts vederlike, och i civilt afseende jemförlig med en fjerdingsman eller kronorättare, uppbär i lön och arfvode 250 Rdr, oberäknadt den serskilde, ofta betydliga inkomst, tillfälle till beslag åt tullverkets tjenstemän innefattar; — och häraf allt torde måttligheten uti deputerades förslag blifva än mera uppenbar. Deputerade hafva ingalunda underlåtit att öfverväga den betydliga summa, som genom bifall till den sökta tillökningen skulle drabba statsverket; men då deputerade trott sig kunna hoppas, tidsandan nu mera än Bågonsin hafva antagit den princip, som Kongl. Maj:t jemväl i sitt throntal nådigst behagat uttrycka, awt staten mera bör afse tjenstemannens behof af en lön, svarande mot hans möda, än sjelfva siffran af utgiten; förmoda deputerade berörde omständighet icke komma att innebära något hinder för ärendets afgörande på ett för landsstaten önskvärdt sätt. Nö) RIESDAGEN. — Hos Ridderskapet och Adeln hafva under LP: fem AA om Ro ooo fe FAR