Aftonbladet – 27 augusti 1844, sida 3

DISKUSSIONEN I BORGARESTÅNDET ÖFVEI STAT3SUTSKUTTETS ANMÄLAN, ATT TREN NE LANDSHÖFDINGAR BLIFVIT I UTSKOT TET INVALDE. (Slut fr. gårdagsbl.) Hr Anders Berg från Stockholm: I hufvudsaken ä jag förekommen af 92:ne talare, med hvilka jag ö verensstämmer så väl deruti, att Ridderskapet och Adelna genom sitt val af ledamöter i Statsutskotte trädt grundlagen, om jag så får säga, för nära, son deruti, att då 41 R. O. icke är fullt tydlig oc klar, man icke bör sätta allt på spetsen och möjliger sönderbryta hela riksdagen. Landshöfdingarne kunne väl icke i egenvtlig mening sägas vara redovisnings skyldige för Rikets Ständer, ty de inleverera bevill ningsmedlen till riksgäldskontoret och statsmedlen til statskontoret, hvilka embetsverk i första rummet til! kommer att granska deras räkenskaper; men om nå gon af landshöfdiogarne begången förszelse eller någo fel förbises af förstbemälde embetsverk, kan Statsut skottet komma att dermed taga befattning och på så dant sätt skulle landshöfdingarne kunna få döma i egen sak. Vid 4841 års statsrevision, deri jag hade äran deltaga, framställdes förslag, som af mig biträddes i enahanda syftning som pu blifvit väckt, men frågan förföll och jag beklagar att Ridderskepet och Adeln ej eller nu visat mera grannlagenhet, utan blottställt sig för ett rättvist och väl befogadt tadel. Jemte det jag instämmer i den af herr Schartau föreslagna skrifvelse till Ridderskapet och Adeln, yrkar jag, till följe af hvad jag nu haft äran anföra, memorislets läggande till handlingarna. Hr Hörnsteen: Man har velat påstå, att motion ij ämnet bordt hafva blifvit hos något af Riksstånden väckt och behandlad som grundlagsfråga, hvaruti jag likväl icke kan instämma. Jeg tror deremot att del tillhör Utskottet sjelft att konstituera sig, samt att om fråga rörande en eller flere ledamöters behörighet uppstår, sådant kan inom Utskottet afgöras ger om votering, hvari de, som saken angår, äro jäfvige att deltaga. En stor makt är härigenom visserligen lagd i Utskottets hand, men jag befarar icke att den skulle missbrukas, serdeles som den måste hemta sitt stöd a: grundlagen, och jag förenar mig med de herrar, som yrka memo:ialets återremitterande. Hr Noita hade biträdt den mening, som i Statsutskottet gjort sig gällande: 44 R. O., likasom flere andra 8 i grundlagen, utmärka icke på et! fullt tydiigt och bestämdt sätt allt, hvad afeigten varit att de skola uttrycka. Likväl anser jag nämnde vara deruti temligen tydlig att. personer, som innebafya landshöfdinge-embeten, icke kunna till ledamö. ter i Statsutskottet inväljas. Man har åberopat föreskriften i 37 R. O. såsom skäl hvarför Utskottet icke afgifvit något eget utlåtande i ämnet. Jag delar denna åsigt, men tror mig derjemte böra, i anledning af en värd talares yttrande, att Utskottet ej heller egt att, vid en så beskaffad anmälan som skett, till Rikets Ständer inkomma, förklara, att jag för berörde min åtgärd hemtat stöd af 49 2 mom. R. O. hvaraf det synes, att Utskottet kunnat göra preliminära hemställanden och förfrågningar hos Ständerna. Måhända har Utskottets anmälan, med afseende på den bristande grannlagenhet Ridderskapet och Adelns val till utskottsledamöter utmärker, bordåt hafva varit affattad äfven i mindre väl valda termer; men jag tviflar icke, att efter en möjligen skeende återremiss, hvaremot jag för min del icke har något att irvända, en annan sida af saken kan framläggas. Hr Nordman: Då de flesta af Statsutskottets härvarande ledamöter redogjort för deras åsigter i denna tåga, kan det äfven synas vara mia skyldighet att söra det. Jag får derföre bexäana, att jag icke vågat vifva åt 41 R. O. en så vidsträckt tydaing, att jag an anse landsböfdingar på gruad deraf vara oberätigade att till ledamöter i Statsutskottet inväljas. Det aktadt och emedan jag föreställt mig, att Ridderskaset och Adeln af :s orda!ydelse, som tillräckligt visar dess andemening, skulle hafva funnit sig förhindrad ISEN