Aftonbladet – 27 augusti 1844, sida 2

tefva och verka, jag, låt honom fara. Nog får länet hörding efter bonem, som sköter länet så bra som han; men hvem kan sköta Kalfbagen så bra som jag! Resan snträddes hemåt och Petter funderade hvad det kunde vera, som så hastigt ändrade meajorens tankar, och då han hörde, att ban flere gånger mumade: den förbannade opinionen, blef det klart för Petter, huru det förhöll sig. Vet du Märthan, sade Petter till en piga, sedan m.joren gått in, och som bist hölls i examen af majorskan, som gerna sett att hennes msn skulle mppats med tiden, blott för att få bem en neglig6e från Stockholm; vet du Mi:th?, majoren har glömt sin opinion hör hemme, vet du hvad det är? Nej, jag har aldrig sett hans opinion.x pJa det kam väl också hände,, äterteg drängen, vatt majoren spräckt sönder den opinionen på vägen. Det måste vara en bräcklig ting.n Det sanna var att majoren ej någonsin egt en opinion, utan skulle ban ega någon, så var det bistämdt på lån. Vet du hvad, mor,, slutade majoren sitt försvarstal till sin fru, vet du hvad, jag ger riksdagen fn och siljer mn förstfödslorätt för bundra riksdaler till kammarherren. Esau sålde sin för en srynsällins; det var godt pris den tiden.n Majoren sålde nu sin representationsrätt för 100 Rdr banko och köpte två stutar, som han vallade den garola och den nya tiden, och är det anmärkningsvärdt, att den enma alltid går baklänges Jå den sn2re vill fram, så att de en gång sönderbröto oket. En tidningsskrifvare skulle på sitt vältaliga språk sagt: Konflikten emellan det stationära och reaktionära elementet gör en fraktion på den junktur, som förefianes mellan det historiskt gamla och det historiskt nya Men Petter sade: Tro mig, ha inte stutarne fått sig en Opinion.n Det blef imedlertid en stor uppståndelse i orten; prosten Slentriander till Kallbagen och sade öre en man af moajore 2Se rest till riksdsgen, då det icke var fråga om mindre än ora hela hans rättighet att vara kaput