2 PVUTKRAR IL AE SBN STATSRÅDSPROTOKOLL, ÅTFÖLJANDE KONGL. MAJ:TS PROPOSITION ANGÅENDE STATS. VERKETS TILLSTÅND OCH BEHOF. Utdrag a protokollet över civilärender, hål!et inför Hars Moj:s Kotungen i statsådet å Stockbolms slott den 40 Juli 1844, (Slut från JM 193.) F, Angående vissa anslag å sjelte hufvudtitelns afdelning för jordbruket, handeln och näringarne, nemligen : a) till laga skiften i Skåne :och Skaraborgs län samt på Öland. I afseende härå hemställde statsrådet, dels att, sedan Rikets Ständer i skrifvelso af den 23 Dec. 4840 i underdånighet begärt, att utredas måtte huru stor del af ifrågavarande anslag utgålt och erordras serskildt till godtgörande af kostöaden för skiften vid stitens egendomar och serskildt till uflyttningstjelp efter verkstältda laga skiften; på det att det förra beloppet vid blifvande riksdsg skulle kunra uppöras under enslagstiteln: Skiften och afsitttiagar, samt det secnare under titeln: U:flyttningsbjilp efter laga skifter, och i anledning häraf den utredniog genom: infordrede yttrandea af statskontoret och K. M:s b::b. öfver Chrisiianstads, Malmöhus, Sisraborgs och Calmare län vunnits, att några kostnader ör skiften!vid statens egendomar icke blifvit påörda detta avslag, hvilket, likasom det för uflyttviogshjelpiöriga orter afriket, utgått endast såsom bidrag till kostnaderra för utflyttningar i följd af verkställda laga skiften, jemte det att någon mindre del deraf även lemnats såsom uppmuntran och ersältniog för anlagde hägnader af sten och infördt förbättradt brukningssätt af jorden sedan skifte skett, K. M. må sådant för Rikets Stånder tillkännpsgifva; dels att vid berörda förhållande och då anslaget till den del dera, som vore för Skåne asedd. visat sig icke vara få tillräckligt, att understödet til dem, som dertill ansetts berättigade, kunnat utan uppskof utbetalas och föjaktligen på ezahanda skäl, som i afseende på anslaget till utflyttnirgsbjelpen i almänbet vid sista riksdagen gjorda sig gällande, borde till förslagsansleg förvandlas, K. M. måtte föreslå, att bida de:sa anslag, det förra 18,000 och det sednare 23.000 Rår, i enlighet med Rikets Ständers då yitra de åsigt, sammanföras under en titel såsom ett gemensamt förslagsanslog å 48,000 Rdr. b) till vägar och kommunikationer. I afseende härå anmälde departementschefen, att sedan Rikets Ständer, i fråga om statsbidrag till underbållet af vissa delar af den sedan år 4842 på allmän bekostnad anlagda väg genom Delarne, Helsingland och Jemtland, uti skrifvelse af den 30 Sept. 1840, med erkännande af d:n grundsats, att staten för närvarande bör bidraga till underhållet sf nämnde väg, hos K. M. i underd. anbållit, att en undersökning måtto anställas till utrönande af kostnaden för underhållet af de delar utaf den nya vägen, hvilka geromlöpa ouppodlade och från de bebygda orterna efligse liggande trakter inom berörde landskap, samt vid nästiofallande riksdag till Rikets Sänder nådig proposition i ämnet aflåta; och K. M, i bref af d. 9 Nov. 4840, i nåder anbofallt vederbörande dess b:h. att föranstalta om anställande af undersökningar vid häradsrätterna angående dels kostnaden för vägens underhåll till ofvannämnde delar deraf, dels i hvad mån, på hvad sätt och i huru låog tid uaderstödet till de. vägbållniogsskyldige skäligen borde utgå; så hade sådane undersökningar försiggitt och häradsrätternss derom meddeta domboksutdreg jemta ett af K. M:3 befallniogshafvarde öfver Stora Kopparbergs lån afgifvet serskildt yttrande till K. M. inkommit, hvarefter styrelsen lör allmänna vägoch vattenbyggnader utisffordradt utlåtande af d. 47 April: innevarande år, efter framställning af förhållandet med hvsije tingslegs andel och tunga af ifrågavarande väghållning, jemte årliga kostnaden derför, sig i underd. yttrat, att Vägacvlöggvingen, enligt hvad af bandlicgarne ådagalades, inom Stora Kopparbergs län medfört nytta, främjat landets odling och befolkande, att de väghålloiogsskyldige redan i flera år fullgjort dem derå i lsga ordoing tildelad vägbyggnad; och aw inga så förändrade förhållanden tillkommit, att skälen för åläggandet förlorat sin gi!tighet; men att det likväl icke kunde bestridas, att underhållet af denna väg, som i allmänhet genomgår obebodda, oländiga och på flera mils afståad rån de väghållningsskyldiges hemvist belägna trakter, medfört ett nytt och tryckande onus, hvilket komme att fortfara intilldess nya långs vägen uppbrutna hemman och ligenheter kunna i väghållningen deltaga; att inom Gefleborgs län vägen till den del, som uader namn af Dalvägen sträcker sig från gräosen af Dslarns till Woxnaa och der m:ter gammal väg från O:vanåker, vore såsom kommunikation emellan Delaroe och Helsingland nyttig och sannolikt komma att allt mera begagaas, i följd hvaraf dess underhåll, som redan i flera år varit på Alfta tingslag indeladt, borde, såsom häradsrätten yttrat, u:an statsbidrag af de väghållningsskyldige bestridas, men att, hyad vidkomme dess fortsättning fråa Woxnaa genom O!vanåkers och Färila socznar eller den sg. k, Kårbölevägen, det deremot syntes vara obesiridligt, att densamma vore af föga eller isgen nytta för kriogliggana de orter och att dess underhållande komme att för tingslagen blifva vida mera tryckande, än inom Stora Kopparbergs län; och inom Jemtlands län vägsträckningen genom Öfverhogdal, Rätan och Åsans forssbro till Berg i Jemtland, ehuru den vore af vävendtlio ach arkänd nuvita för artan amadan Jan an