Aftonbladet – 26 augusti 1844, sida 2

OR taganie. HERR HAUSERS ANDRA SOIREE. För de utöfvande konstnärer, hvilkas talanger öfverhufvud förmå väcka någon uppmärksamhet, är det andra uppträdandet ofta mera afgörande än det första, och medför ej sällan en farlig kris. Då den första öfverraskningen öfver en ovanlig f.rdighet eller ett pikant föredragningssätt lemnar rum för en -mera sansad granskning, är det existensen eller frånvaron af ett äkta poetiskt element, som afgör huruvida konstnären förmår bibehålla sig på den punkt han lyckats uppnå i opinionaen, e!ler ej, och ofta dömer den stora allmänbeten bäruti lika riktigt som strängt. Sällan har dess omdöme utfallit på en gång mera gynnande och rättvist än vid Hr Hausers andra uppträdande sistl. Torsdag: han sökte ej att blända sina åhörare, men han förstod att verka på deras ädlare känslor, och öfver det bifall, som vinnes vid ett sådant förhållande, kan en konstnär med rättal, vara stolt. Hr Hausers prestationer vid ifrågavarande tillfålle bestyrkte äfven oss i det omdöme vi uttalat efter hans första konsert; vi tillägga blott, att hans taang denna gång visade sig från en ännu fördelaktigare sida, emedan man nu hade mera tillfälle att höra honom i egenskap af tonsättare. Hr Hausers förmåga i detta afseende tillhör en högre ordning, än vi funnit bos de flesta komponerande -virtuöser. Hans musik utmärker sig mindre genom blixtrande originalitet, än genom nåturlig hållning, mångsidig och bestämdt uttalad karakteristik; ett mildt, elegiskt drag genomgår hans skapelser, dock bevarar dem en viss ungdomlig friskbet från all öfverspänd sentimentalitet, äfvensom den mångsidiga uppfattningen från manr. Hans konsertnummer sakna ingalunda briljanta effekter, men dessa äro ej, såsom vanligt, utifrån påhängde, utan hafva sin rot uti kompositionens inre väsende; de framgå otvunget ur styckets grundtanke och ega sålunda i de flesta fall en karakteristisk, stundom dramatisk betydelse. Den sanning och värma, hvarmed Hr H. föredrager sina kompositioner, förtager hvarje spår af deras tillkomst vid skrifbordet; de tyckas vara foster utaf samma ögonblick, hvari de utföras — och denna konformitet mellan tonsättaren och exekutören, mellan esthetikern och teknikern anse vi vara. det vackraste och tillika mest egendomliga drag uti Hr i!ausers konstnärskap. Konsertgifvaren utförde vid tillfållet 3 nummer; samtliga af eget arbete, då man undantar en konsert af Mzyseder. Hr Hauser har gjort sina studier under Mayseder. Minnen från läroåren äro en heliga, och äfven sedan man vunnit en sjelfständig kraft, fortlefver ännu den sonliga vördnaden för den mästare, under hvars auspicier de första stegen vågades på den äfventyrliga konstnärsbanan. Såsom en pietetsakt torde man således böra betrakta det föga lyckliga valet af Hr Hausers första nummer: den Maysederska violinkonserten föreföll oss nemligen skäligen vanlottad både till form och innehål!; lika trivial i uppfioning, som osammanbängande i de serskilda delarnes uppställning och i deras detaljpartier. Hr H. bade onekligen handlat i mera öfverensstämmelse med sin stora talang, ! om han prydt sin repertoir med en klassisk konsertpjes, t. ex. den grandiösa 8:e konserten afl Spohr, eller den Rodeska i E-moll. Nästan öfverflödigt torde deremot vara att säga, det Hr H. exeqveräde pjesen på ett förträffligt sätt och genom sitt uttrycksfulla föredrag gaf det magra ämnet all den lyftning, som var möjlig. Något mera precision hos de ackompagnerande skulle ej skadat. — En helt annan verkan frambringade der emot det sedan förra konserten bekanta snillrika Sicilianot af Hr Hauser, hvilket förf. nu utförde lika ypperligt, som den första gången. He Hoausers Liebeslicde och nWiegenlied, äro sånger utan ord, men ta!a dock ett språk, som li hos hvarje känsligt sinne måste finna gensvar. Den förstnämnda — en. ingitfvelse af idealisk skönbet, gjuten i en klar och harmonisk form — skildrar den känsla, hvars namn den bär, uti dess renaste betydelse; den sednare, ehuru mindre färg; rik än den förr, är hållen i samma rena, enklal styl, och det själfulla föredraget af de båda små mästerstyckena gjorde det korta ögonblicket högst njutningsrikt. Af skäl, som det. sagda gifver vid handen, skulle vi för öfrigt vi!ja tillstyrka Hr H., att gifva dessa båda -pjeser i omvänd ordning. Variationerna öfver ett Donizetti-motiv voro, såsom kompbsition betraktade, jemörelsevis mindre utmärkta: förf. tycks här — hvilket sällan händer hos honom — hufvudsakligen velat bereda sig tillfälle att utveckla sitt välde öfver instrumentet och dess medel, ehuru pjesen i alla fall är vida ordentligare skrifven, än de vanliga produkterna af denna art. Hr H. ådagalade ock, hvad exekutionen vidkommer, en stor färdighet och säkerhet i konsertstylen, och underlät ej att gifva de kantabla partierna med silt vanliga behagliga uttryck. Hr Fbusers Tarantella är ett genialiskt nattstycke, en scen ur det. nespolitanska folklifvet, rik på fantasi och humor: men äfven här, öfver de mörka ansigtena, de hotande blickarne, de! blixtrande stiletterna — öfver-den vilda dansen, hvari allt med pileos hastighet ilar förbi oss, breder sig denna ljufva elegiska glans, som är to så egen, och förflånar taflan en-sannt postat sög -— a— I IA AA — — — — ti AM oo -— rum