Aftonbladet – 26 augusti 1844, sida 2

väntade underrättelse huruvida kan borde gå i Ilsnd och resa ginaste vägen till hufvudstaden eller ej. MMMMM—ER — Trenne af Riksstånden voro i går afton åter församlade för nya motioners emottagande, och med den dagen lopp motionstiden till ända. Vi hafva ännu ej fått tillfälle att kunna sammanräkna antalet af motionerna, men efter ett ungefärligt öfverslag synes det uppgå till mellan 7 och 800. Det kan icke undfalla uppmärksamheten och måste bufvudsakligen antagas såsom en följd af hoppet att se denna riksdag snart slutad och en ny, enligt Konungens löfte, snart derpå sammankallad, att, med undantag af de visserligen högst omfattande förslagen till förändring i skatteväsendet, hafva jemförelsevis ganska få förslag angått reformer i statsinrättningarne. Imedlertid ser det ändå ganska mörkt ut med ett snart. afslutande, när man betraktar, dels de öfriga motionernas mänzd, dels att en så betydlig del af Ständernas tid kommer att upptagas af frågan om finansernas ordnande, hvarom en stor mängd förslag blifvit väckta. Est af dessa, som utan tvifvel blir föremål för mycken tvist, är den motion, som i går afton väcktes af grefve D. Frölich, om nedsättande alternativt af ett serskildt Utskott eller en kommittc, till undersökande af penningekrisens orsaker och medlen till dess afbjelpande. Märkligt är. hvad Riddarhuset serskildt beträffar, att på de sista 40 dagarne icke mindre än omkring 70 nya ledamöter uttagit polletter, ibland hvilka omkring 2; utgöras af militärer och en stor del unga officerare. Annu igår afton uttogos flera poiletter. En ibland de ledamöter, som då för första gången syntes, var den från sista riksdag bekante flitige ledamoten, hr Nils Rudolf Munck af Rosenschöld, som genast var beväpnad med ett icke rioga antal motioner, hvilka väl icke voro lång2, men så mycket mer radikala. Hr M. af Rosenschöld utgjorde, såsom bekant är, redan vid förra riksdagen, ensam en serskild nyans af Riddarhuset, och syntes äfven nu ifrån början anronsera, att han ämnar göra det. Han väckte nemligen bland annat tre motioner, som gingo längre i besparing än någon annans: den ena om nedsättning i Konungens bofbållningssomma, den andra om nedsättning af Enkedrottningens anslag från 60,000 till 30,000 Räår för den händelse, att Hennes Maj:t kommer att resa utrikes, och den tredje om nedsättning i anslaget för mivisterstaten till hälften mot det nuvarande. Hvar och en af dessa motioner väckte bland Riddarhusmejoriteten ett enormt uppseende, som gaf sig tillkänna med ett sorl, som genomgick salen. Uti Presteståndet har det mesta uppseendet väckts af ett anförande utaf biskop Agardh, hvaruti ban afmålar ställningen på landet nära nog fasansfull. Vi skole en anvan dag meddela detta anförande. I afseende på representationsfrågan är det intressant att iakttaga, huru öfvermodet hos reformfiendernas organ, Biet, växer och börjar pösa allt mer, i ssmma mån som förstärkningar i röster anlända till riddarhuset, der troligen omkring 300 ledamöter komma att votera, och pertiet i följd deraf kan vänta en lysande pluralitet. Uti Biet för i dag ställes den serskilda komplimenten till majoriteten i borgareoch bondestånden, samt till alla dem, som i öfrigt opinerat för förslaget, att detta, runder den sista tiden hos alt vettigt och förnuftigt folk, som ej fara efter wväderbubblor och tomt prat, eller vilseledas af ihåliga teorier, förlorat all kredit och numera knappt ficner någon annan offentlig försvarare än Aftonbladet och Vinterbladet samt en och annan af deras tanklösa efterpladdrare i landsorternas tidningar. Såsom ett bevis på huru Hr hofpredikanten Angeldorff och hans medarbetare äfven i öfrigt i samma mån stiga i hyfsning, torde följande artighet emot en af de liberala tidningarne, i samMa dags nummer tjena: Det måtte verkligen stå pilla till, för att den gamla påflugna och fratmfusiga kältrings-, rabulistoch oppositionstidningen Allebanda, med anor från 4838, utan att sparkas punder bordet, skuile få träda fram snart sagdt i svenska kroaans namn, etc.,, en omständighet, hvilken, om icke ämnet i sig sjelf vore af en så allvarsam art, skulle helt och hållet falla inom löljets gebit, då den deremot nu, vid tanken på all! hvad den kan innebära, måste med djupaste ve mod beklagas. Man kan efter denna kapellansjeremiad i före ning dermed, att gadden stundom belt litet bör jat framskymta mot en hög person, knappast läng: re vara i något tvifvel derom, att den gamla ho nungen, som förut ofvanifrån dröp till bikupan numera är indragen. Rae 10 —— — Regeringen har genom kungörelse den 4? deanes tillkännagifvit och förordnat att begagnanJat af dot aAaftar hittilla Gota ftillvarlkningccät!i