Aftonbladet – 26 augusti 1844, sida 2

voor OM ol, QR, RIKSDAGEN. DISKUSSIONEN I BORGARESTÅNDET ÖFVER ;. STATSUTSKOTTETS ANMÄLAN. ATT TRENNE LANDSHÖFDINGAR BLIFVIT I UTSKOTTET INVÅLDE. Hr Lagergren: När jag begärde memorialets ytterligare bordläggning, (den första anhållan derom gjordes icke af mig), afsåg jag endast att vinna tid för att närmare besinna hvad mening Statsutskottet med sitt ifrågavarande memorial egentligen kan hafva haft. Då jag numera, efter tagen kännedom deraf, funnit att Utskottet icke väckt något förslag eller gjort något tillstyrkande, utan blott relaterat ett faktum, som för Ståndet redan vore kändt genom det ifrån Ridderskapet och Adela i ämnet arkomne protokollsutdrag, anser jag någon annan proposition än på memorialets läggande till handlingarna ej kunna göras. Hr Wern: Vi hafva haft tillfälle erinra oss, att vid föregående riksdagar laudshöfdingar begärt och fått iråkada balanser afskrifra; och enär de måste vända sig till Riksstånden med anhållan om eftergift för ofullständig redogörelse, måste sådant innebära ett bevis, att det är just inför Ständerne som de i sista hand äro redovisning skyldige. Det är jemväl nogsamt kärdt att lardshöfdingarne stå i ansvar för: länsböckernes riktighet, och att dessa af Ständernas delegationer granskas; att landshöfdingarnes deltagande i Statsutskottets förbandlingar sålunda strider emot grundlagens bokstaf i 41 . RB. O. lärer svårligen kunna nekas, och ännu mindra anser jag, det vara med grund!agarnes anda förenligt, att höga embetsmän, verkstälandemaktens närmaste organer, tillika skulle lägga närmaste hard vid uppgörandet af staters inkomster och utgifter. Ett sådant utvidgande af sjelfskrifoa representationsrättens inflytande, en sådän sammanblandning af båda statsmakterna till hyrå-kratiens förde!, kunde blifva ganska tryckande så väl för konung som för folt. Om äfven en eller annan landshödiog tillförne, fastän icke utan anmärkning, fått deltaga i statsrevisioner eller Statsutskott, så helgar bruket icke missbruket, och har det nu väckt synnerlig uppmärksamhet, likasom det torie sakna exempel, att höglofliga Ridderskapet och Adeln funnit lämpligt att på en och samma gåog sända trenne sådana mäktiga funktionärer att reglera statsanslager. Jag anser detta origtigt, och om Ståndets : pluralitet instämmer i hr Valleys protest, vågar jag hoppas, att vederbörande skola frivilligt draga sig tillbaka från de skattläggningsbestyr man ejest ämnat att för dem förvärfva; anhållande jag om återremiss till Statsutskottet, på det att detsamma må mera bestämdt uttala sin åsigt öfver ifrågavarande händelse och om den kon till vidare åtgärder föranleda. . Hr Petrg: Jag bör upplysa att jog i gårdagens talmanskonferens gjorde en framstältning om förevarande fråga, med hänsigt till dess svar på Borgareståndets färedragniogsliste. Både hr landtmarskalken och hr erkebiskopen lemnade i anledning deraf det svar, att då Statsutskottet icke motiverat sin abmälan eller yttrat sin mening om den åtgärd, som borde följaderpå, bade de ansett sig befogade att i sina respektive stånd gifva propositioner på denna ammälans läggande ad acta. ÅAntages nu denna af hr Lagergren här understödde anmärkning såsom riktig, elter kan det, enligt anmärkningens förabledande, föras Utskottet: till last att det icke uttalat sitt omdöme om den sak. som utgör föremålet för dess anmälan, så inses också lätt, att inventiog annat än en återremiss pu bör blifva en sådan anmärknings påföljd. Det förhållande, hvaruti landshöfdingarne befinna sig, både till Statskontoret och Riksgäldskontoret, göra dem, både ur laglig och moralisk synpuakt, jäfvige att deltaga i den Rikets Ständers delegation som innehar det vigtiga förtroendat att granska hela vårt statsverk; detta jä? är så lätt insedt, att det äfven i den händelsen, att grundlagen icke derom innehöll någon föreskrit, i alla fall borde göra sig vid Statsutskottets formation gällande. Att vi inom oss ej förbisett detsamma, kan slutas deraf, att ännu ingen Borgareståndets represantant, som är fullmäktig i Riks? gäldskontoret, blifvit insatt till ledamot i Statsutskottet, Itkasom ingen af Ståndets representanter, den der ionehar fullmäktigskap i Rikets Ständers bank, någonsin blifvit i, Bankoutskottet placerad. Vill man för öfrigt se ett praktiskt bevis på jäfvets verklighet, behöfver man blott uppsöka ett af ds balansmål, som nära rörer en af de i Statsutskottets anmälanden invofattade konungens befallningshafvande, och hvilket mål nu är af vederhörande auktoritets pröfning beroende. Prejudikater må icke åberopas, ty de äro hår af intet värde. Der iogen åklagare är, der finnes icke heller någon domare. Då frigan pu är väckt, måsta den också samvetsgrannt pröfvas och icke på ett lättfärdigt sätt affärdas. Den innebär något ganska tänkvärdt för dem, som fördomsfritt bedöma ställningen inom vissa afdelningar af vår närvarande representation. Den utgör ett bland de många sorgliga bavisen på en å vissa håll sjunkande grannlegenhet och tilltsgande liknöjdhet för de jakttagelser, som tillböra vårt konstitutionella statsskicks fordringar. — Till den kraft och den verkan som en återremiss förmår. vrkar jar fördenskull deuona frågas ytterligare bebandling af Utskottet. i Hr Xock från Malmö: Höglofl. Riid. och Adeln har i sanning bevisat stor frikostighet emot StatsUtskottet, genom att der på en gång insätta ej mindre än trenne Jandsböfdingar. Om just icke i allo med Förannlagevheten öfverensstämmanda, har detta utan