Aftonbladet – 24 augusti 1844, sida 3

tet sflägger jag inför dig i denna hö tidliga stund, alt jag evigt skall lefva för Marie. — OO, hvilken fröjd, att ni så af hela er själ älskar mitt barn! utropade Adsms. Fredrik förklerade nu, att han i tysthet länge tlskat henne och att han, för att icke oroa sin er, undertryckt hvarje önskan och även, för att icke störa den oskyldiga flickans Iefnadslugn, ucdvikit hvarje antydning af sin hopplösa kärlek. Nu följde förkaring af hvad förut bliiv.t aofördt, och Fredrik afhörde med delad uppmärksamhet den nästan sagolika berättelsen om Maries rikedom. Hastigt utropide Adams: — Ack, jag står här och gråter af glädje, och hemma gråter mill barn af smärta. O, mina her. rar, ni kunde snart och för alltid aftorka dessa tårar, Min vagn står förspänd; Om ni åtföljde mig, hvilken fröjd; och jag, lycklige ar, finge se min lila Merie åter glad och leende. Borgmästaren biföll det villigt, och Fredrik bad att få skynda förut. Jaz vill vara den förste, som underrätter Marie om hvad com förefallit; unnen mig denna glädje; jag har förtjenat den för tusende i försakande smärta tillbragta stunder; och utan att vänta få svar, salte han sig till höst och skyndade bort. Leende såg fadren eter honom, ty nu var mycket förklaradt, hvad förut varit cuskelt. Men äfven Brox, som räckt en bjelpsam hand i sorgen, borde deltsga i glädjen. Borgmästaren lät kalla honom och sade, alt han skulle åtfölja, för alt fira sin älsklings skönaste dar. Uader resan ville han förklara för horom allt, och så skyndade de att möta den härliga sjuningen af deras barns högsta sällhet. (Forts, följer.)