Aftonbladet – 22 augusti 1844, sida 1

slags lugn i hans sjil och han vandrade mellar de yppiga vexterna från alla zoner fram och tillbaka, då en neger gick honom nära förbi. Herre hviskade denne knappt hörbart, jag ber er, fö! Guds skull följ mig, jag måste tala med er, och utan att stadna, utan att se sig Om, försvann han i (en närbelägen boskå. . Fredrik trodde sig icke hafva hört rätt. Han kunde icke förklara den svartes hemlighetsfulla uppförande och ville återvända till huset, då en blick åt sidan öfvertygade honom, stt den framställda bönen gällde honom, ty han såg vid ett träd den mörka gestalten knäböjande och lyftande händerna bönfallande mot himlen. Hastigt gick hn in i bosken och, då skuggar) omgaf honom, störtade samma neger fram och omfattade hans knän. — Rädda, ack rädda den arma Christine! — och allas vår Gud skall derföre välsigna er, så ropade han, under högljudd jemmer. — Stig upp, och säg mig, hvem är Christine och hvad kan jag göra? — — Åck, kära herre, du ensam kan återgifva henne lif och hälsa, om du befriar henne från det fängelse, hvaruti vår gullösa miss iastängt henne och der hon väntar döden af de slag kon hvar dag erhåller. o— Tala tydligare, sade Frelriz, mel spänd uppmärksamhet; j:g förstår dig icke. — Ja, jag vill berätta, förtro dig allt, ty du är god och vänliz. Ännu är det tid dertill, ty det dröjer alltid länge med missens klädsel. O! kära herre, räck ej din vilgörande hand åt denna dotter af Mumbo Zumbo, dea onde anden, som sändt henne till jorden för att pisa och plåga de arma svarta och säkert befallt henne att döda len stackars Christine. Visst är du något skuld lertill, derföre måste du också hjelp. — Jag? sade Fredrik förundrad; huru kan ag hafva del i en varelses döl, som jag icke kännerf? . — Det vill jag förklara. Du anar icke huru