Aftonbladet – 22 augusti 1844, sida 1

DIAMANT-ÖGAT). NOVELL AF LUDMILLA ROSE. Vv. Skön och vänlig blickade morgonsolen ge nom de gröna damast-gardinerna in uti Fredrik sängkammare. — Ack suckade han, ur dju pet af sitt beklämda bröst. MHvarföre lysa din strålar just i dag så härligt? en mulen, dyste himmel vore för mig mera välgörande. — Den na glada liflighet passar ej för mitt mörka, sorgsn sinne. — O! jag kunde väl lösslita mig, men mi far blefve då dubbelt olycklig; alltså bort mer dessa bilder, som locka mig till den eviga friden land, jag bör ej följa er. Hastigt ringde han, be tjenten kom in för att kläda honom och snar lemnade han huset för att besöka sir Fower. I yttre rummet hos denne, matade Molly, der förtrogna kammarjungfrun, en underskön hvit pa pegoja, miss Bettys favorit. Så snart flickan så sin tillkommande herre, helsade hon vördnads. fullt, och tillslutande den förgyllda buren, frågade hon om hon skulle anmäla honom hos sin miss Han gaf ett jakande tecken och Molly skyndade att uppfylla det erhållna och visst välkomna upp: draget. Efter några ögonblick kom hun tillbaks och helsade; att miss Betty skulle komma, så snart hon slutat sin toilett: imedlertid behagade han vänta i salongen, der han med henne och fadrep, som snart kom från börsen, täcktes intaga frukost. Hastigt framskyndade tvenne negrer och öppnade flera dörrar, innan Fredrik genom de rikt prydda rummen kom till salongen, hvarifrån han förut genom kakelskimret sett sitt stundande öde. Mekaniskt steg han nedför trappan till trädgården. — Lufien i rummen var så tryckande. — Den sköna morgonen, den leende, välluktande blomsterverlden gjöt, ox icke glädje, dock ett — ) Se A, B, 4 183, 186, 198, 189 och 190,