Aftonbladet – 22 augusti 1844, sida 1

bm LL L Y YYÄYO OO Hmknknkmknkmkmkmkmktkkmkmkmme a följa sig till Christine och befria henne, vaknade han till verkligheten. — Hvar är bon, ropade han hastigt, för mig till henne, och om än legioner bevaka henne, skall j;g frälsa henne. ; — Jag sjelf, kära herre, är hennes fångvaktare. William, som i dag sjuknade, har annars uppsigten öch gaf mig pycklarne med de orden: Hennes död är besluten, hon måste bort innan brölloppet; ge henne derföre blott ett halft bröd och litet vatten, så går det fortare. Luften måste vara ren, innan högtidligheterna börjas. — 0, Gud! ropade Fredrik, med till himlen höjda blickar; — och detta vilddjur i menniskoskepnad skulle blifva min — han förmådde ej fullånda, af fasa bortdozo orden. Kom, sade han, fort till den olyckliga — och sedan bort från denna mördarehåla. Hastigt gick Georg förut; snart kommo de till målet; — det var vid ett prydligt landthus, der han stadnaade och uppläste porten. — År detta den olyckligas vistelseort? frågade Fredrik — leende och vänligt till det yttre. Med betydande min vände Georg sig om och sade: Det innesluter också annat, än den lidande Christine. Gode herrel jag vill för dig upptäcka något vigtigt, men koml — jag måste nu leda dig, så att du ej må stappla i de mörka, men af mig väl kända trapporna. Varsamt förde han nu Fredrik, och redan hade de nedstigit flera trappsteg, då en döfvande, kryddaktig lukt besvärade andedrägten, och åter längre ned möttes de af starka vinångor. — Här, sade Georg, befinna vi ossi sir Fowers skattkammare. Dessa hvalf innehålla källan till hans rikedom. De ädla, kosteliga viner, hvilka här förvaras, inkomma under namn af ättika och bränvin och sändas till England, Ryssland och Amerika. De dyrbara. specerierna inlurendrejas äfven och afsättas mest till Frankrike; ja, kära herre, tro mig, endast genom bedrägeri, och