Aftonbladet – 22 augusti 1844, sida 1

men denna Bera var en gudlös qviana, och si har hon måst lida mycket innan hon dog. Pi engång kunde ej herrskarinnan tåla henne; de förtröt den gamla, och hon var derölver ofta upp bragt. Jag, kära berre, var hennes brorson, mer hatade henne, ty hoa var grym och falsk, som en byen2; men då jag en morgon gick förbi hen. nes rum, hörde jag henne jemmerligt qvida. Ja; inträdde då och frågade hvad som fattades: då vinkade hon, att j:g skule komma närmare. Jag dör, Sary, sade hon, — jag hette så, innan jag bef döpt — jag dör i grufliga qval och det ge nom den hvita satans hand. Hon gaf mig gift : går afton — jag kan ej räddas.— jag känner och har sjelf beredt giftet. Innanchon nu gifter siz skall jag ur verlden, på det jag ej måtte förråds henne; men hon bedrager sig. Du skall varna brudgummen: säg bonom att jag biträdde, då hon i Amerika strypte sitt eget oäkta barn. Under det den gamla så talade och kom mig att svindla al fasa, störtade missen ursinnig in i rummet och bo:t till Bera. Hvad jollrar den vansinniga? ropade Kon, och då denna ville tala, tilltöppte hon munnen med näsdukten, och halt qwäfd, gaf den olyckliga upp andar. Nu vände hon sig till mig. Jag skulle berätta hvad jag hört. Jag kom i ösonblicket in, svarade jag, och har af den döende ej hört ett enda ord. Di återhemtade hon sig och blef vänligare. Gå, sade hon, Georg, och tag Toms till hjelp, begraf din slägting i natt, så insen ser det, på sätt som brukas i ert land. Du vet, hon är inte döpt, man måste derföre dölja rennes död: mia far kunde annars få ledssmhet. Vu, kära herre, sedan du vet allt, motitager du väl ej denna blodrykande hand? Ack, du är härig som solen, mild som månen, öfvergif den onla trollqvinnan, hon skall äfven mörda dig! Fredrik hade hört berättelsen red stigande fsky; han trodde knappt sina sinnen och höll lt nästan för en liflig, ryslig dröm; men då 320rg åter, under tusende tårar bad honom att