Aftonbladet – 22 augusti 1844, sida 1

svartsjuk vår miss är på hvarje qvinligt väsend Nu har du en gång för en annan, herre, så att mis sen hört det, berömt Christine och sagt, att ho var den vackraste och bäst bildade negrinna, d sett; och hon är det ock. Ack! så skön, oc skall dö. — Teala vidare, sade Fredrik. Hvad her dett oskyldiga beröm att skaffa med en sådan behand ling? — Irån detta ögonblick, fortfor nezren, hatad och misshandlade hon Christine. Hon måst ofta hela timman, liggande på knä, hålla utsträck en tung spegel, deruti missen beskådade sig, oci då de trötta armarne domnade, slog den grymm henne obarmtertigt. Då Christine för en veck sedan skulle göra detsamma, bad hon, som va sjuk, om förskoning. Förgäfves voro hennes bö ner. Du måste, vackra docka, — du retand svarta sköna — håll den högt, att jag ordentlig kan se mig. Då mörknade det för den stackar Christines özoa, — den dyrbara spegeln föll til golivet och sönders!o3s i tusende bitar. O!herre vi blefvo då alla befallda, att vara närvarande vid den olyckligas bestraffaing. Med slag af et tjockt tåg blef hon bragt till li!s, och, sedan half mördad, med blodiga bulnader inspärrad i er lällare. Vatten och bröd är hennes föda, och er viss tid hvarje dag cönderpiskas hon ånyo. — Håll upp, ropade Fredrik, det är omöjligt så djupt kan ingen qvinlig varelse sjunka, så grym är knappt en mexikansk vilde. — Du tviflir, herre; kom med mig och jag vill föra dig till två grafhögar, som betäcka stoftet af tvenne offer, som hon mördat. Den ena blef, likasom Christine, för ingen förseelse ibjelpiskad; den andra gaf hon gilt. — Store Gud! ropade Fredrik af fasa; mörderska, giftblanderska; men hur kan du bevisa det? — Hör mig, kära, goda herre: den gamla Bera stod i Amerika mycket väl hos miss Fower och hon umgicks mel benne, som mel en syster