Aftonbladet – 21 augusti 1844, sida 2

He af Duhlström, J. J., ansåg nödigt, till skydd för dea mängd personer i Elfsborgs län, samt i det deriati!l gränsanda Småland, hvilka, i anseende till jordens vanlottade bördighet, sysselsätta och lifnära sig med väfneder, att införseln af råämnen, som äro nödiga för näringarnes bedrifvande, genom lindriga uilafgifter bör befordras, men deremot, att införseln af tillverkningar af samma råämnen genom hög: tullafgifter bör försvåras, och föreslog, i följd deraf, förhöjd tull å bomullsväfåader samt nedsättning å tullen för åtskilliga sorters bomullsgarn m. m. Hr af Buss, alt den spannmål som ifrån Hernösauds stift utgår till Upsala domkyrka, måtte, sedan en domkyrka i Hernösand kommit under byggnad, ansiäs till densamme. Friherre Raab, C. G., om förändring i ordalydelsen, väl rensad och strid säd,, i den kongl. förordningen om årliga afradsoch kronotiondespanmål, till väl rensad och god säd), samt bestämmandet af en viss vigt a hvarje sädesslag. Hr: Klingsteat, G. F., att Rikets Ständer måtte till Kongl. Mej:t iogå i önskningsväg med den anhållan, att Kong!. Maj:t, till förökande af bankens silfvers ford, måtte anbefalla allmänheten att till banken öfverlemna eller försälja sitt öfverflödiga sillver. (111) Hr von Hohenhausen, om anslag till postverket för inrättande af en dubbel postgång vintertiden till Gottland. (Forts. följer.) — I Pres!eslåndets gärdagsplenum uppläste lektor Ekstrand ett bufvudsakligen mot presidenten Westerstrands motion riktadt tilägg till sina vid förra plehum framstälda anmärknisgar iskattejemkniogsfrågan. Ar lektorn hade fortsatt sina arithmetiska beräkningar öfver den skada och de förluster förslagets verkställande skulle förorsaka, och funnit att skilnaden emellan 96 och 400 är 4, att det är något svårt att få 66 ?, och 53 , till mer än 400, och att genom grundräntans upphöranda staten på 56 år skulle tillskyndas en förlust af 424,254,201 Rdr Bko. Fördenskull borde skatterna icke borttagas, men förenklas, och ett förslag i denna syftning skulle lektor E. hafva af själ och bjerta uaderstödt. Prosten Almqvist sade sig haft anledning t:o, att lektor Ekstrands anmärkningar skulle fått samma öde som prosten Stabecks motion om ett särskildt utskott, nemligen att läggas till handlingarne; men som prosten nu fann sannolikt att desamma komme att åtfö!ja remissen af motionen, såg prosten sig föranlåten att yttra några ord till försvar för det lilla lif hans stackars foster ännu egde qvar. Talaren trodde, att den hemmansåboen genom friköpet åsamkade skuld, skulle blifra fullkomligt ersatt genom det ökade hemmansvärdat. Ville man målet — och man måste vilja det — så funnes flera vägar till detsammas uppnående, och herr prosten skulle vara ganska belåten, om någon ville uppgifva ett bättre förslag än bans, hvilket han docx ansett vara verkställbart samt förenadt med rättvisa och billighet. Dessa anföranden fingo åtfölja remissen. — Prosten Stabeck reserverade sig emot ståndets beslut i aseende på prostens motion om ett särskildt utskotts till sättande för skattejomkningsfrågans utredsing. Dokto Thomander upplyste, att 36 sista mom. riksdagsordningen lemnar åt Statsutskottet en utväg, i fall detta utskott skulle fiana sig insolvent att frågan behandla; de som voro bekymrade öfver målets utgång, kunde häri finna ett slags tröst. — Prosten Schröder hade åtskilligt att anföra emot komminister Hardins vid förra plenum väckta motion om förändrad organisstion af det lägre presterskapet och dess aflöning. Prosten Sandberg, som af komministrarne i Calmar stift biifvit anförtrodd att föra deras talan, understödde motionen, och anhöll, att högv. ståndet ville taga de fattiga komminsistrarnes betryckta ställning i noggrannt övervägande. Prosten Sidner och komminister Bergstrand instämde med prosten Sandberg. Prosten Säve instämde äfven så vida, att kan ansåg komministrarnes belägenhet på många ställen vara tryckande och böra fö:bättras; prosten önskade att det utskott, till hvilket motionen remitteras, villa fästa uppmärksamketen på Hernösands stift, hvarest pastorerna redan beredt komministrarna åtskilliga fördelar. Prosten Almqvist biträdde de gjorda framställningarzse, med dea önskan, att äfven pastorernas belägenhet måtte tagas i betraktande och att även de mindre väl lottade bland dem måtte komma med i räkningen vid en blifvande förändrad lönereglering, hvilken prosten Almqvist yrkade måtte blifva allmän för heia prcsterskapet. I denna syftning talade även biskop Hedren, som ansåg noggranna undersöknirgar böra verkställas, innan frågan kommer under Ständerna, hvarföre herr biskopen hemställde att motionen till en början måtte remitteras till Ståndets enskilda Utskotts lagafdelning. Detta hade äfven prosten Säve föreslagit. Flere förenade sig med biskop Hedren. Motionen blef remitterad. — Professor Knös motion om högre aflöniogsstat för lärarne vid Upsala kathedralskola remitterades, äfvensom prosten Uddeåns motion om inskränkning i godsägares rätt att lägga bondhemman under eget bruk. Professor Wahlbergs motion om anställande af en egen lektor i naturalhistorien vid gymnasierna, diskuterades ganska länge. Biskop Nibelius insåg visserligen värdet för läroverken al hvad motionären föreslagit, men ansåg frågan äga ett så pära sammanhang med undervisningens vid gymnasierna allm. reorganisation, att den icke kunde serskildt behandlas. Lektor Laurentius varlångt ifrån att besirida motionens värde, men kunde icke godkänna det föreslagna sammanslåendet af theologiska och filosofiska lektionerna, för att bereda lön åt lektorn i naturalhistorien. Lektor Ljungdahl uppläste några skriftliga anmärkningar emot motionen, yrkade att theol. och filos. lektioperna mätte fortfarande vara åtskilda och bestridas af hvar sin lärare, och att om lönförhöjaing för någon gymnasiilärare vid denna riksdag skulle anslås, så borde den tillkomma läraren i de moderna språken, och en sådan lönförhöjning kunde beredas genom indragning af gymnasiiadjunktsbeställningen, hvilken vore rästan öfserflödig. Prosten Sandberg uppläste ett skriftligt anförande, hvilket sannerligen förtjente mera uppmärksamhet, än det högv. Ståndet tycktes skänka detsamma. Vi skola en annan dag meddela det in extenso, Lektor Wallman hade åtskilligt att anmärka emot lektionernas fördelning vid gymnasierna, och instämde med professor Wahlberg deruti, alt mera tid (dock icke på de andra lektionernas bekostnad) borde bestås åt naturalhistoriens studium. Professor Fries tackade motionären för hans förslag, och förenade sig med biskop Nibelius. Biskop Hedråa instämde med biskop Nibelius samt lektorerne Laurenius och Ljungdahl; hvarefter,