Aftonbladet – 20 augusti 1844, sida 3

be 0 Al. RA AT EE SR USSR PÅ I KU darhusläktaren. Bästa rättelsen synes kunna vinna: j om sådana missbruk genast anmälas hos Riddarhusf skalen. RR (Insändt.) Hsndledning för skogars indelning, afverkning oc återsådd med praktiska hänvisningar genom bifogade Junder olika förhållanden utförda, skogsiodelsingar jemte tillhörande karta och tabell:r af G. Segerdahl Jöfverjägmästare i Elfsborgs län. Wenersborg 4843 P;is 4 R:dr 46 sk, I samma mon vår vigtigaste export-artikel, jernet hotas af en konjunktur, till den grad missgynnande latt dess sluilga följder möjligen kunna blifva obe räkneliga, måste dst vara af desto högre vigt att all männa uppmärksamheten rigtes på andra produkte uti vårt land, hvilka, gerom sia begärlighet på ut ländska kandelsplatser, kunna, åtminstone i någo: mon, ersätta den minskade jarnexporten. I främst Irummet erbjuda sig härtill våra skogseffekter, hvilk redan nu med fördel exporteras, och efter all sanno likhet i en framtid skola kunna blifva af största be tyderhet för vår haedel, Men, om ett så stort ända mål skall kunna uppnås, så måste ock det erda huf vudsakliga vilkoret derför iakttagas, och deita är at åt skogsbusbällningen egnas den uppmärksamhet, son densammes vigt obestridligen fordrar. Oberäknadt fördelen af en betydlig trävaruexport fisnes jemväl en annan omständighet, som gör skogs. bushållaingen till en af da mest maktpåliggande eko. nomiska angelägenheter i vårt sambölle. Det nordliga läget och det i föjjd deraf oblida klimatst, de lingsamma och stränga vintrarne, skulle ju nära nog göra landets obeboeligt, när inom en sannolikt icke så efligsen framtid skogarne bunnit medtagas, genom underlåten förrvuftig hushållning dermed, och såluada total brist på vedbränsle och byggoadstimmer ieträffa. Steskolsgrufvor, som äro värde att tala om, iga vi icke, och da torfmossar, som på en del ställen fianas, kuara endast blifva ett ganska ofulikomligt surrogat för de förödda skogarna. Föröfrigt, månne vi handlade rätt och billigt mot våra efterkonmande, om vi lemaade landet åt dem, spolieradt på en ar dess dyrbaraste produkter, som naturen behöft sekler för att tillskapa, och som våra förfider, åtminstone till en stor del, åt oss lemnat i behål:? Vilja vi åter se huru mycket som genom en klok och ändamålsenlig vård af skogarna kan vinnas för ett land, så torde vi blott behöva kasta ögat på förhållandet uti Preussen. Huru oberäkneligt stora fördelar har icke dea närvarande generationen derstädes skördat genom den af Fredrik den andra, för omkriag ett århundrade sedan, införda förnuftiga skogshushållniagsmethoden, att eadast så stor del af hvarje skogstrakt ärligen afverkas, som med den:ammas fortiaranda bestånd är förenligt, eller med andra ord genom isförandst af den såkallade trakthuggnisgen, hvilkea består deruti att skogen indeles uti 89, 100 å 420 eller flera lika stora delar, allt efter trädslagen och jordens bördighet, hvaraf sedan årligen uthugges en enda. Då man på detta sätt huanit öfverfara heta området och slutligen återkommer till den först, eller för omkriag 400 år sedan, afverkade delen, har skogen redan här hunnit blifva fulivext och är sålunda lämplig till hvilket ändamål som helst. Gonom iaktjagande af en dylik hushåliniogsmethod är detupperbart, att man aldrig behö ver frukta dat icke skogarne skola räcka till huru länge som helst. Också bar densamma redan för liaga sedan blifvit antagen uti lera andra tyska stater än Preussen, äfvensom i Frankrike. Till och med här i Sverge har, sodan några år tillbaka, genom hr hoafjigmästaren Ströms örsorg, trakthuggniag blifvit införd på kronans bibevållna skogar, men högst få enskilda skogsägare lära innu hava funnit den stora fördelen deraf. Uader ådact förhållande måste den här ofvanör anmälda iandledaicgan i sktogshushillningen blifva desto mora älkommen för vårt lands skogsäsare, som densamma j blott ganska fullständigt aftandlar trakthuggninsnus företräde framör den hittills vanliga såkallade vlädningen; utan äfven tillräckligt visar huru den örstnämnda methoden skall kunna tillämpas på fleraanda sätt, under vära nog hvilka loxalörhållanden iom helst, Uti första afdelningen, som handlar om kozens kännedom till trädslag och växtförhållanden, ;rhåller man en ganska intressant beskrifaing på alla åra vilda trädslags särskilda egenskeper. Uti den ndra, om skogeas mätsing, uppskattning och indeling, afhandlas huvudsakligen på hvad sätt traktbugging, med hänsesnde till Iskal öshållanden och andra mständigheter, lämpligast bör kuana inrättas, och lutligen uti den tredja atdeimingen, om skogars alerkniag, återställande och vård, får man kännedom, uru da särskilda trädslagon böra återsås och bebandas under vexttiden m. m. Utui en myckenhet vä ippstälida tabeller erhåller man på en gång en åskådig öfversigt af alla skogsbushållningens särskilda doa!jor. Jag tror mig således icke säga fö: mycket om ag påstår, att don ezsdast af 200 sidor bestående illa boken innehåller lå:gt mera äa titel och volym intyder, likasom jag är fallt förvissad att hyarje kogsbushållare, som gör sig mölaa gecomäsa denamma, skall af da vigtiga underrättelser han iohemar, fiana sig rikligea belönad der ör. Skogsägare. mee fen —————