Aftonbladet – 19 augusti 1844, sida 3

BLANDAD ÄMNEN: — Uti S:. Kopparbergs tidning läses följand skildring från en af badorterna på vestra kusten Vill man 82 dagdrifvare i parti, så fianes de häl D2 flesta äro väl hitkomna för sin helsa ; men de sak nas ej heller, som bär arbeta på sin ohelsa, ty rum mel är här ej sällsynt. Bland ardra går bär en ä!sk värd yrgliog, som skrifver vers, sjunger ypperligt, oc dricker tnllt försvarligt. Etersökt och älskad af alla lemnas han aldrig i fred och fara är, att han falle ett off-r för de ädla gåfvor, hvarmed naturen så rik utrustat honom. Det tycks höra till jordens gladeast barn, hvilkas umgänge vi så gerna söka, att bli et rof för sina egna talanger. De äro som en brasa böstqvällen; den lyser, värmer och fröjdar oss, unde det hon förtär sig sjelf. Ea veritabel Babylons förbistring höres bär i dia lekter af folk från rikets fl.sta landstaper. På tjon stefolket, som familjerna hafva med sig, hörs det bäst Mårgen atoa har jig med stor förnöjelse setat i mitt fönster och hört på pigkoaversationen nedanför, ot här var ej fråga om hvad som sades, utan hur det uttalades. Ea afton hörde jag 8 siycken jungfrur korversora, som alla voro från olika landskaper, län åtmiastone, och sannerligen var det icko så roligt, ati jag nära nog iaterfolierat med en skrattsalfva. Bohusländskan är något släpig, Westgöih kan kännes lätt igen, såsom den :ta!as af våra knallar; Wermländskan låter ledigt, men roligast af alia låter Småländskan. Vill mana göra sig beg:epp om i hvad skala baden här bedrifvas, så beböfver blott nämnas, att stora badhuset ensamt, när alla timmar äro upptagna, hvilket varit händelsen, ehuru icke i år, dagligen konsumerar 60,000 i:r vatlten.n — Doktor Dalton, eu al samtidens mest bherömde natusforskare, E:glands namnkunnigaste kemist, näst sir Humphry Daivy och Wollaston, dog den Q7 sist!. Juli, i Manchester, vid 77 års ålder. — Ett drog a! österrikiska polt.kens vaksamhet i Toskana har nyligen väckt allmänt uppsaende och kommer genom sitt föremål att såsom historiskt öfvergå till efterveriden. För att från tidens årerkan och spikulanters vandalism rädda det hus vid Lungarnpo, der Italiens äldste tragiske skald, den frisinnada Alfi.rö, lefde och dog, iaköptes huset af grefve Maselti i Florenz, hvilken låt öfver porten uppsätta en hvit marmorskifva med följande iaskrift: Villorio Alfieri, principe dell ita! ana tragedia, per la gloria ge rigencrazione ältalia qui detto e qui mori (Vittorid Å fiori, det italienska sorgespelets furste, talade och dog här för Italiens ära och pångttfödelsen). Före uppsättningen lät grefven likväl granska sin inskrift a! :oskanska consurn och polisprefekten, hvilka dertill lennads sitt samtycke. Men sedan den varit aftäck: ett pår veckor, fordrade Österrikes charg daffaires i Florenz, ait inskriften skulle borttagas. Toskenska regeriogen trodde i början, att det österrikiska sändebudet handiat sjelmyndigt och fö hastadt, men snart ankommo depecher från Wien, som gitlade ministerns framställnisg. Greve Masetti protesterade i memo