Aftonbladet – 19 augusti 1844, sida 2

MMMM antes Ofta försjunken i djupt eftersinnar de. Än:sligt frågale då borgmästaren, om oroande underrättelser vore orssken till bans nedstämda sinnesförfattnins, hvilket Fower alltid förnekade. en en morgon instörtade han som en vansinsig i borgmästarens rum, utöste strömmar af förbannelser emot sig sjelf, och utgjöt till och med tårar af medlidande — som han sade. Ändtligen horättade han soyftande: att skeppet, som hade den dyrbara lasten om bord, blifvit taget af algieriska pirater, att hen i går fått visshet derom; ja, han tillstod nu, att redan linge alla underrättelser om fartyget uteblifvit och då kan anade nåson olycka, hade deraf bars visade sinnesoro härledt sig. oo Min Gudl dat är för mycket; jag ö!f ver det aldrigt Med desss tungt framprässade ord zellöl borgmästare, såsom rörd af elag, i sin stol — Hin vän! ropade skrymtaren, för himlens shul!, lugna er: önnu är icke allt förloradt. Jag b såt er -— jag vill också godtgöra t. Jog ger er det kör:ste och dyrbaraste jag r på jorden, erbjuder min älskade Beity ; dotter och e sons meka. En half tunna 2 : 2 völlopsdagen påtända vi vira pipor med vexeln. Tala med er son, jag skall sbka bereda min dotters bifall. Fatta rood! våra barn skola komm: os att glömma det slag som tiöffat. Så fortfor ban, att såsom drägligt skildra hvad som händ! joch utmåla framtiden så glädjande som möjligt. Vid bortgåendet sade ban: Lycka kommer ofta af olycka; betänk det, käraste vän!3