går din oro upp i rök, och — förvandlas till blommor. — Ack, gifve himlen, att jag hade orätt, yttrade Lauterbach, och att du aldrig komme ait erinra dig detta ögonblick! Ehuru Fredrik var vida skild ifrån att dela sin väns bekymmer, kunde det likväl icke undgå förundra honom, attsham: straxt derpå fann sin far uti ett sidorum, inbegripen i ett enskildt, lilligt samtal med sir Föwer. De voro berge så fördjupade deruti, att de icke märkte hans kommande och gående. Angsliga föreställningar framstodo nu, som förmörkade hens annars så ljusa ungdomsbimmel, och lutande den brännande pannan mot den kalla marmorpelaren, suckade han: — 0 min far! fordra din sons lif, och han offrer det gerna för dig; men begär.ieke, att han skulle lefva och långsamt förblöda. Men fadren nämnde, hvarken bal-aftonen eller följande dager, ett ord om miss Betty, ehu:u han ofta berömde sir Fower, såsom en krona bland alla handlande. Ewt halft år förgick, och all vidare oro försvann. Fredrik skref då till sin vän: )Du har bedragit dig; — drottningen från Saba har öfvergifvit mig. Svaret derpå innehöll H4väl on bjartlig bön, att han snart måtte gifta sig; — y så länge du icke stått vid altaret med en anvan, fruktar jag al!t och ser beständigt tigerkattens klor utsträckta efter sitt utsedda offer., Borgmästaren i Harlem var allmänt känd fö en hedersman; sträng redlighet, outtröttlig tjen. steifver utgjorde hans karakter, och OM Man rät ville ära någon, brukade invånarne i Haarlen ikna den vid derss öfverhufsud. Fan ägde, ur