son till en bankir i Hamburg, som varit Fredriks akademikamrat och äfven någon tid gjort honom sällskap på resan, fick se och skyndade till honom. — Ack, kära Milten, är-du här? sade han glad. Har du länge varit hemma? Men vet du, jag är mycket ond på diz På eit helt år har du ej skrifvit mig till, hör du, Frits, på ett år ingen bokstaf. Din herr far är här, som jag vet, högmäktig, men likväl icke al!smäktig; jag ber dig att högtidligt presentera mig för honom. Har du inga vackra systrar eller mostrar? För Guds skul!, tala då, du flezmatiske holländare! Leende sade Fredrik: — Du blir då evizt densamme — och låter aldrig dina vänner få ordet. Flvilkea af alla din? frågor skall jag besvara? — Den, aldraförst, om du är min vän ännu? — At! bjertat, svarade Fredrik, och slöt vännen i sina armar. — Hör, bista Fiedrit, sade, efter en stunds tystnad, Lsauterbach (så hette den unga mannen), jag har mågot att siga dig, som, då jag befinner mig bär i huset, ligger mig tungt på bjertat. Du måste veta, att jag har handelseffärer med sir Fower; derföre blef jag i dag bjuden på belen, fastän jag kom till staden sent i går afton. och af den anledningea blef jag för ett ballt ål sedan, då jag var hör, ofta inbjuden till middega och aftonsällskaper. Då nämnde jsg en gång on vår bekantskap för drottningen från Saba, elle egentligen miss Beatty. Man väntar snart ham: återkomst, sade bor likgiltigt; men säg miz, äl han då ett sådant underdjur, som det påstås hä af alla gamla tanter? Det förargade mig att hor