af ett fel i sammansättningen, hvilket hndrade ho Dom från att stänga ventilen. Slutligen Sadler, ej engelsk luftseglare, som omkom i Boston den 29 Sep tember 1824. : — Najaden meddelar följande utdskg ur eI ung sjömans bref, hvilken för Carlskrona kofferdi varfs räkning, och såsom kapten på dess skepp, seg lar i Atlantiska oceanen emellan Syd-Amerikas hamnar Rio Janeiro den 4 Maj 1842. Med en gynnande vind lemnade jag Platafloden d 43 sistl. April, för att fortsätta resan till bestämd ort Vind och väderlek voro intill den 48 på aftonen gan. ska variabla, men den 49 på aftonen började vädret att se betänkligt ut. Jag bergade derför i god tid de fleste af mina segel, helst barometern hade falir betydligt. Jag hade sjelf första vakten till kl. 12, då vinden kom mera gynnande, och vi vände genom vinden för att styra kurs till Bahia. Knappt hade jag lemnat rodret efter vändningen, förr än jag fick se ett svart moln och en rysansvärd himmeli Sydvesten. som förespådde en den häftigaste orkan. Jag nedfirade genast mina dubbelrefvade märssegel och uthalte reftajorna, men under det besättningen var sysselsat med seg:ens bergning kom orkanen. Alla fem storvanten till lovart spruvgo på en gång, och mast och segel och allt gick öfver bord. Masten gick af 2 !, fot öfver gäck, och ehuru seglen på fockmasten voro temligen WW beslagne, blef af dem ej så mycket örver, som fill en kökshandduk. Vi voro imedlertid på fem minuter i ett redlöst tillstånd, och det enda vi hade att göra, var att kapa mast och tackling ifrån sidan, hvilka ännu hängde qvar och slogo emot fartyget. Klochan 4 var redan allt undanstökadt, och der lågo vi och skämdes utan stormast och segel, slingrande uti en förfäriig sjö. Vid en stark öfverhalniog föjl styrmannpen ner i lä och slog hufvudet mot relingen, hvaraf han för!orade så mycket blod, att han låg sanslös till följande dagen. Jag måste således hålla lunken på däck i tre djgn, innan styrmannen åser kunde gå upp. Andra dagen på aftonen hade jag likväl! nära nog min nödtackliog i ordning, och dagen efter dena vackraste skonert-tackling man ville se på den fordna briggen, med hviiken hona seglade ganska väl, så att jng i frisk bris pressade henne till 8, engelska mil i timmen, skarp bidevind. Jag sydde ihop två öfverläsegel till förmärssegel, tvenne undersegel till fock; den skröpliga briggsegelsbommen togs till stormast, med förbramsegel till toppsegel och gafelfock till briggsegel. Så utrustad aniände jag hit den 26 kl. 8 på aftonen, och var skutan allmänvt beundrad för sin vackra nödtacklipg och sin qvicka resa; ty en annan brigg, som 5 dygn före mig lemsade Buenos-Ayres, aalände först bit 3 dygn efter mig, oaktadt den hade master och segel och allt i behåll. Straxt efter stormastens fall kom besättningen hetört och g:åtfärdig till mig och frågade hvad den nu kul:e taga sig till. Kapa masten från fartyget edra —d. d—r! röt jag til i mina bekymmer; men hvi!(et qvickade upp dem, och jag sig ej mera nägra orgsna ansigten, utan srbetet och allt gick derefter om om ivgenting hade passerat. Om sex veckor tror jag mig vara klar härifrån, med förmånlig frakt på Europa med kaff6. V. K.