Aftonbladet – 16 augusti 1844, sida 2

cke utan grund, att borgmästarens omständigheer sjunkit, och nu skall den stackars ådle soven uppbjelpa dem; ja, så är det; derföre mod och beslutsamhet! Gumma, ännu är det bopp, bjertans svägorska, jag ser land, och gläder mig som en från storm och skeppsbrott räddad sjöman; dock nej, gode Fader i b mlen, glädja mig törs jag ej ännu, men innerligt vill jag bedja om ditt nådiga bistånd till mitt förehafvande. Hör hit, Thomas, spänn genast för min bästa vagn. Kära Margretha, tag fram min nya högtidsrock och spanska röret med silfverknappen; jag måste genast till staden, tar in bos guffar kryddkrämaren, hörer mig före, och sedan i morgon, i Guds namn, till borgmästaren. . — Käraste svåger, jag förstår honom icke, sade fru TLabring; hvad ämnar han företaga sig? — Hvad jog ämnar, det skall pi i kortket få höra: jag har besutat att i Morgon gå till den äldre herr van Milten och be honom mottaga min dotter såsom sin. . — Men, kära svåger, jag bar alltid funnit honom vara en klok och förståndig man ... — Och nu menar ni han blifvit tokig, svarade han, icke sanut? Tro i Herrans namn hvad ni behagar, jag uppfyller min faderspligt och dermed holla! Varen imedlertid glada, qvinnor! Hvem vet om jag i morgon återkommer ensam. Nå, Thomas, kryp inte som en snäcka, hvart ögonblick är dyrbart! Marie får inte veta någo! om allt detta, det lägger jag på edra sam veten se så, farväl nu, Gud vare hos er! sade han oct steg hastigt i vagnen, förspänd med två välfödda spegelblanka hästar, som i raskt traf ilade väger bort. (Forts. följör.) IA