Aftonbladet – 16 augusti 1844, sida 2

AS — Oranemi. Ea fransk tidning meddelar ur stt enskildt bref följande skildring af denna Söderhafs-Ö, som i detta ögonblick fått så mycken betydelse, i fölid af Fransmännens deröfver antagna proektorat: Vi bade redan i flera timmar kunnat meljan kokosträden urskija masterna på de för ankar liggande fartygen, då vi vid middagstiden anokrado i Papeiti-vikep, hvarest det franska etablissemarget är beläget. Man har ofta i Frankrike med beundran talat med mig om Otaheiti, denna oceaniens drottving. De skildringar man gjort deraf, hafva icke varit öfverdsifna, och huru mycket man än säger derom, skall det alltid blifva mindre än sanningen. Öo är 8 svenska mil få alla sidor, den har ett berg af 44,2935 fots höjd, vida dalar och sköna slätter. Växtligheten är så rik, att man ingenstädes ser sjefva jorden. O-äkneliga vattendrag sprida f.uktbarhet öfverallt, sjjar åstadkomma den till och med på epetsen af berg, hvilkas sluttningar försilfras af 1709 till 19300 fot höga vattenfall, och jordens fruktbarhet och klimatets välsignelserika ipflytelse äro så stora i detta af naturen gynnade land, der en evig sommar herrskar, att orangeoch citronuträden, kokosoch bananas-t-äden, granat-päronoch brödträden bära frukt hela året. Iovånarnes kojor likna dem på Nou-Hiva; men folket är af olika stam. I följd af de engelska missionärernes bemödanden hafva Otaheiterne förlorat sin medfödda karakter, och antagit en lånad, som är vida sämre. På qvinnorna har detta haft en motsatt verkan, de hafva genom umgänget med Europter vunnit behag, dem de förut saknade, men liksom på Nou Hiva äro de så efterhäpgsna, att om man kör bort en, komma tio igen. Begärliga efter bjefs lysande tyger, halsband, välluktande vatten och allt Isom tjenar till yttre prydnad, drifva de snyggheter till den högsta grad. De äro galna efter dans och musik, och jag har hört dem temligen bra sjunga om aftnarna i chör på stranden. Nöjet är deras lag, och då de äro gitvuxna vid åtta års ålder, samt friare än