Aftonbladet – 16 augusti 1844, sida 1

DIAMANT-ÖGAT). NOVELE AF LUDMILLA ROSE. HI. Under en skuggrik lind, framför ett högst trefligt landtbus, satt fru Labring. Sömmen Kvilade i hennes knä och med oafvända ö;on såg hon ut åt vägen. Ett stycke derifrån stod hennes syster Margretha, med handen skymmanda för solen, och blickade äfven oroligt åt samma båll. Suckande och vridande händerna, gick hon några gånger in i huset, för att efterse husbil!et, men vände alltid hastigt åter till förra stället — och vid detta oroliga framoch återgående stadnade hon ändtligen fra:aför systern och torkade med förklädet ångestsvetten från pannan. -2 Ack, sade hon, dragande djupt efter andar, hjertat är så beklämdt, att jag ej kan fiana ord för min ängslan. Klockan har slagit två, och ännu är Marie icke återkommer. Måtte fadren, som gått benne till mötes, träffa henne! — Var Jugn, kära syster, sade fru Labrine; men se, der kommer ju din man, andtruten. Nå svåger, hvar är Marie? hvarföre dröjer hon så länge? — Mitt stackars barn mår ju väl? berätta, håra min man. Så bestormades den återvändande med tusende frågor, utan att man lemnade honom tid att svara. — För tasan, låt rirtg då få ett ord med, om Jag skall berätta: Marie kommer. — OO! hjertlig tåck för denna gfåda underrättelse!