Aftonbladet – 15 augusti 1844, sida 3

5 års tid, utom hvad kerr Hörstadius dessutor bordt, men tilläfventyrs icke mäktat kronan ersätta Huru saken sedan bedrefs, känner herr öfverdir. bäs sjelf; i orten känner men blott att tit. Hörstadiu kort derefter ånyo kom i disposition af errendet oci att detta sedermera blifvit mot en mellangift af omkrin; 4100 tunror årligen, och, såsom det påstås, äfven as dra förmåner, örverlåtet till annor man. Detta va visst icke orätt, men det bevisar snart sagdt att her Hörstadius missräkvade sig, då han år 1816 påstod att han ej kunde komma ut med arrendet, och at åkerjorden ej producerade mer än 200 tunnor, så at de 163 tunnor, han borde derutöfver i arrende er lägga, alltid måst uppköpas från annat håll. — Hvrac ändtligen angår styrelsens beröm, för det tit. Hörsta dius en längro tid till stuteriöfverstyrelsens belåten het fullgjort sina åligganden, såsom arrendator af åt skilliga jordlotter under Kungsöhr, förtjenar anmär kas, att mången borde innebaft större antal af dess lotter, än tit. Hörstadius, och ändå lika riktigt son han utgjort sina åligganden. Imcdlertid bade stuteriöfverstyrelsens beröm för tit Hörstadius den verkan, att Kammarkollegium såg s2 ken med alldeles samma ögon som styrelsen, och re kommenderade herr Hörstadius boz R:-geringen til arrendet framför Anders Ersson i Hogelsberga, utar att uppgifva minsta skäl, hvarföre den borgen, An. ders Ersson ställt och Konungens Befallningshafvande gillat, icke skulla vara fullt antaglig. Sedan denna : sig sjelf ganska enkla sak blifvit, på sätt ofvan är antydt, så omsorgsfullt invecklad, öfverlemnades med er förvånande brådska den till ytterligare handläggning af handelsoch finansdepartementet: huruvida någor ineller utveckling der ägt rum, är endast ledamö terne i ett blifvande KonstitutionsUtskott förbehålle att utreda; men på förband synes kunna antagas, at någon utredning af, i hvad mån Anders Erssons an bud var öfverlägset, icke kommit i fråga, äfvenoson att en närmare granskning af hans borgensförbindelst samt det förord den ägde i herr barons och lands. böfdingens handlivgarna bifogade skrifvelse icke skett emedan ett het annat beslut då troligen blifvit följ den. Angelågen synes man ock hafva varit att anse bela saken såsom icke förtjegande någon högre uppmärksamhet, men deremot erfordra en brådskande bandläcgring, emedan den föredrogs just den 7 Mar: elier dagen före Högsts. H. M. Konungers dödsdag I ett ögonblick, då Regentens och ståtsrådets upp märksamhet naturligen var rigtad på helt andra före mål. Tit. Hörstadius vann då sin önskan; man glöm. de den förlust, han förut förorsakat krenan, och ga honom arrendet framför den, som gjort ett betydligt högre anbud. Det syres således, att staten fått uppoffra inalles några och fyrtitusen Riksdaler för nöjet att äga tit. Hörstadius till arrendator. Vederbörande kunna imedjertid häraf lära hur angeläget det är att, vid auktioner å kronans gårdar och lägenheter, alla de i lag öreskrifna vilkor varda iaktteagna, d. v. s. alt, då lögsta anbud är gjordt och vederbörligen godkänd jorgen ställd på enahanda sätt, som nu skett, detta bobud antages, utan att de lägre auktoriteternes förärlek för personer, af hvilka de mottaga leveranser ler andra prestationer, kommer att tagas till råds id beslutet.