EAS SS — Det vore intressant, om någon a! dem, so klaga öfver tidniningarnes ofuliständighet i refer randet af riksdagsöfverläggningarna, ville göra s den mödan, att öfverräkna omånget endast af c diskussioner, som förekommo på Riddarhuset i gå Onsdag för och efiermiddagen, dels öfver presider ten Westerstrands motion om skatterna, dels ö ver den Kungliga propositionen om MHalländsk kyrkohemmanen. Vi äro nästan öfvertygade, a dessa båda diskussioner ensamt, utan att räk na alla de upplåsta motionerna, skulle, om ma hade haft nog många referenter på stället, för a kunna återgifva dem ordagrannt, upptaga åtmir stone 6 eller 7 Aftonb!ad uteslutande. Och det: vore likväl blott ifrån ett riksstånd! Den, sot vill vara billig skall då fiana, att någon annan u! väg ej återstår, än att sammandraga eller vwä hvad man sjelf kan finna utsöra det märkligaste för att tillika kunna i någon mån uppfylla läsa rens fordran att få följa med andra ärender fö dagen. För öfrigt visar innehållet af dessa diskus sioner alltmer, att ett nästan komplett moralisk upplösningstillstånd för närvarande eger rum iron den högre embetsmannahierarkien här i landet. Ingen kan vara en större vän af yttrande rättens frihet, än Aftonbladet; och ingen ka: högre än vi fördöma, om man skickar en office i förvisning, för det kan råkar yttra sig på et sätt som är regeringen misshagligt, eller för:ölje någon annan för dess öfvertygelse. Men denn: frihetskänsla står ej i strid med den sanningen att det icke är nyttigt för ett rike att söndra sig mot sig sjelf, och vi kunne derföre icke anna! än finna en betänklig, ja! nästan skandalös oefterrättlighet deruti,, när Kongl. Maj:ts egna propo. sitioner angripes af Regeringens närmaste organer, presidenter och landshöfdingar, så som detta igår eftermiddag skedde af t. ex. presidenten v. Hartmansdorff och tillförordnade landshöfdingen Printzenschöld. Vi vilje, för att ej utsätta oss för möjliga misstag eller orättvisa ttillvitelser, nu icke försöka att, innan protokollet blir justeradt, återgifva de verba formalia, hvarmed desse förtroende-embetsmän apostroferade Regeringens förslag om de så kallade Halländska kyrkohemmanen; men så mycket kan, utan fruktan för misstag, bestämdt sägas och iatygas af hundrade vittnen, att den förre af desse ledamöter, som vid förra riksdagar i ett så strängt språk talade om nalkontenterne,, nu ingalunda sparade på uttryck om orättvisa, m. m., likasom han öfverhufvud merendels genast är färdig att stämpla de åsigter, som icke behaga honom, med något hårdt namn. Hr Rosenblad skulle ock lägga sitt till. Den talträngdhet, hvaraf Hr von Hartmansdorff varit plågad under alla riksdagar, tyckesför öfjigt numera hafvaj urartat till en verklig sjukcom. Det vore verkligen artigt att anställa en beräkning, huruvida icke hans yttranden ensamt, ofta fem el!er sex gånger i ett ämne, utgöra nära nog lika mycket i tryck, som alla de muntliga diskussionerna iBondeståndet tillsammans, och om icke den tid, som han onödigt upptager af riksdagen, sammanräknadt uppgår åtminstone till en månad. Arfven detta är ja en serdeles tjenst herr presidenten gör vederbörande, då man vet att Konungen önskar slut på riksdagen så snart som möjligt. Under detta idkeliga talande hafva äfven denne ledamots anföranden och argumenter alltmer börjat antaga en ton af kältighet och intolerans, som vi hört frappera till och med konservativa ledamöter, och tillika vittna omi en medelmåtta, hvilken egentligen icke uppehålles af någon annan förtjenst än seghetens. För att allt detta må hinna skötas, får det under tiden väl gå med presidentembetet i kammarrätten huru det kan, då alla förmiddagar äro upptagna af riksdagssakerna. Utrymmet tillåter ej att förr än imorgon medlela förteckningen på de väckta motionerna hos Adeln och i Borgareståndet. REISE — Sistlidne Tärdao blåsta dat unn ttl klart