Aftonbladet – 15 augusti 1844, sida 3

Janct från Dumbarton, destinersd till-Söderhafsöarna ör alt handla sande!träd och sköldpaddssktal, men att fartyget förlist på Caledonias korsliref den 14 December. Sju man af besättningen omkommo på vraket, och de återstående, 14 till antalet, räddade sig i en båt och landstego fem dagar darefter på Islå of Pines. Här qvarstannade de en kort tid och seglade åter, i hopp att komma till en ö, bebodi af mera hyfsadt olk, men de landade olyckligtvis vid Mariee, der de genast anföllos af infödingarne, hvilka sönderslogo leras båt och mördade deres kamrater. Han och en Annan sjöman, vid namn William Richard, skonades ikväl och lyckades sedermera uudkomma till denna iel af ön. Vi frågade om han visste, hvar något anng, som infödingarne tagit från fartyget. Han svarade nej, men uppgaf, att infödiogarne nyligen hade ielat en mängd saker sig emellan, såsom segel, kläler, mathematiska instrumenter och åtskilliga andra saker, samt en båt, bemannad med infödingar, lemnat ön några dagar förut, medförande ea stor mängd saker, hvaribland ett ur och en chrozometer, men ban visste ej huru de hada fått dem. Som vi ej kunde få någon vidare underrättelse om det olyckliga fartygets öde, så beslöto vi att anställa ytterligare unlersökningar och begålvo oss genast till sydöstra indan af ön Liffore, dit det troddes, att den med aker lastade båten hade tagit vägen, för att få ärmsre underrättelser af Bulia, stammens höfding, om de kände litet förut. Den sjunde på efterniddagen uppnådde Magnet, stället och fingo af len första bät, som lade till vid fartyget, bekräfelse på berättelsen om briggen Två Systrarsp, en valfiskfångares, öde. Fartyget sades hafva förolyckats så det sättet, att, två eller tre dagar efter dess ankomst till kusten, då en stor mängd infödingar voro ombord och en del af besättnizgen sysselsatt med avarjebanda arbeten, de alla grepos och mördades, åsom det sades, derför att en af dem tagit sig frieter mot en af infödirgarnes hustrur. Icke en enda nan uzrdkom, utan alla — till och med åen stackars tsjutvakten — dödades och kastades öfver bord. Derfter plundrade infödingarne fartyget på allt hvad som ar af värde och uppbrände det. Då vi visste, ae tskilliga seker hade blifvit förda till denna de! af ön ch vi hade starka misstarkar, att de, som nu voro mbord, hade varit gerningsmänren, så beslöto vi att ivarhålla höfdingens broder, till dess de andra gått i and och återskaffat den delen af det olyckliga fartysets tillhörigheter, som änzu fanns qvar i deras ego. De bestodo af en mycket skadad caronometer, en joll, Nn qvadrant, några journaier och loggboken, hvari aneckningarne slutade d. 46 December. Vi voro beedda på ett anfall; men allt aflopp stilla, och sedan i släppt böfdivgens broder, afseglade vi till Sidney. lutligen anmärker herr Alexasder, att han mycket etviflar sannirgen af matrosen Jones berättelse och ttrar sin misstanka, att skeppet icke förlist, utan att ones, i samråd med den andra matrosen, Richard, fverenskommit med infödingarno att förstöra fartyet och mörda hans karbrater.