POSTSOCRIPTUM, — Alla riksstånden hafva i dag haft plena. Justitiestatsministern har dervid öfverlemna! 49 kungliga propositioner. Då de icke hunnc på förmiddagen uppläsas, kunna vi ej i dag upptaga förteckningen på dem alla, utan nämne biott; att de som förekommo oss vigtigast, voro: Angående en ändring i åtskilliga SS af 47 kap Handelsbalken, så att inteckning i fast egendom hädanefter kommer att erhålla företrädesrätt framför de s. k. tysta förmånsrätterna och dessa komnra näst derefter; äfvensom att vid förefallande konkurser, der egendom ej räcker att betala all gäld, sådana intecknade fordringar som tillhöra allmänna inrättningar, må dela bristen lika sins emellan; En skrifvelse rörande förmyndarekamrar, hvilkas bildande ansetts väsendtligt bero af kommunalinvältningarnas utbildning; En proposition rörande lagfart och nyttjande rätts intecknin,; En skrifvelse angående tulltaxan, innehållande förslag om fortfarande af samma spannmålstull som hittills, äfvensom att någon omarbetning af tulltaxan i dess helhet icke må företagas. ÄÅlven några andra lagfrågor förekommo, likasom åitskilliga propositioner om anslag till arfvoden å; lagberedningens ledamöter, ersättningar till afgångne tjenstemän, m. m, Hos Adeln förekom för öfrigt i korthet följande: Nya elektorer valde: kabnettskammarherren, erefve Piper och friberre Rehbinder. Fu ola He v. Hartmansdorff gjorde en förändring i sin förra uppgift om bankens ställning, som han funvit vida sämre, än han då hade yttrat. Vid justeringen af förra pleniprotoko!let uppsteg hr statsrådet Fih:wus och opponerade sig emot br von Hohenbausens då upplästa motion om förhöjning i tullafgifterna på de förnämsta importartklar. Fan anhöll, att någon generel omarbetoing af tulltaxan nu ej måtte komma i fråga, emedan sådant leder till vådliga rubbningar, och ramlade för öfrigt de!s sina tankar om några oOrsaker, som verkat till den sista ponningekrisen, dels ock den meningen, att man ej måtte alltfö; mycket vilja lagstifta ull dess afbjelpande, utan äfven låta den något reglera sig sjelf Härefter förekom en lång diskussion angående presidenten Westerstrands motion. Den angreps först af He Rääf i Småland uti ett ganska väl skrifvet, men ytterligt Dbiltert, från denne ledamots kända ultrahistoriska ståndpunkt affattadt anförande, deri han, såsom följd af motionen om den antages, förutspådde taroaens undergång m. m. Härefter yttrade sig grefve D. Frölich i et! mycket lånst, skriftligt anförande, deri han tog parti af motionen, men med några detaljanmärkningar. Hr Wosterstgrand sjelf ville ej hesvar: