yewmsX X rE—L—Nmmmmee—HHHJJJ—HJJJJJJ mn mmSOSODÅHHÄLLLVnV Min far slöt mig hänryckt i sina armar och ut ropade: Ja, så Kar jeg alltid tänkt mig dig, du ä min son och kunde väl stsppla, men icke falla Min mor skyndade äfven fram och omfamnedt mig med glädjestrålande blickar: du är också mir son, säde hon, mitt enda, kära barn, min själ: stoltbet. Så blef jag öfvervunnen, man lät mij af förtjusning ej få ta!a, knappt andas, och anså; hela saken för afgjord. — Jag vågade icke mo min far, i hans sjuka och retbara tillstånd, gör: den minsta invändning; men då jag blef allena öfverföllo mig alla afgrundens furier. I mina dröm gar stod Maries bild hotande för mig och visad på en öppen graf, dit min trolöshet störtat henne Jag beslöt ofta alt tala med min far, men ni ban då kom så vänligt emot mig och ömt fråga de: hvad vill du, min kära son? ack! då var de mig omöjligt uttala ett ord, som skulle smärta! honom och kanhända utsatt hans vacklande hels: för ny fara. Så förblif det i åtta långa dagar, oc! änduigen anlände herr Frankenfeld med sin dotter De bodde i vårt grannskap, jag såg Augusta dag ligen och kunde ej orättvist bemöta henne. Hen nes, af alla bildade merniskor erkända och värde rade företräden förfelade icke sin verkan äfve på mig. Älka bhepze kunde jag ej, men jag hög aktada herene obeskriflgt. Hennes himmelska oskul och godhet gjorde henne så älskansvärd, och fö mig var det ett cutsägligt qval, att jag endas kunde sköpka en kall uppmärksamhet åt denn: ädla flicka, som hade förtjent ett odeladt bjerta Jag kunde icke glömma Morrie; mina drömrsa förde mig alltid till henne, och om jag än om da garre tillhörde Augusta, uttog dock i sömnen de iznerligt älskade sin rätt. Detta tillstånd vare för en fästman det behagligaste, det får ni erkän ma, käre Bror. Ändtligen blef dagen för vår för ening utsatt och uten deltagande hörde och så jag de lysacde onstalterra till högtiden 5 blef! j:g Augustas make och då jag Iemnade alta jet, samlade jag alla mina krafter och gjorde ip