Aftonbladet – 14 augusti 1844, sida 1

DIAMANT-OGAT). NOVELL AF LUDMILLA ROSE. IL. Borgmästaren satt försänkt i djupa tankar vi sitt skrifbord, högar af handlingar lägo uppstapla de framför honom, i sin hand höll han ett mindr papper, hvilket han suckände genomläste och se dan törsigtigt undangömde. Nu inträdde Brok Förundrad, ropade han emot denne: Huru, kär vän, ni sjelf? Kan ni gissa till andras tankar Jag ämnade just låta kalla er. — Jag var i yttre rummet då jag hörde e Tinga. — Hvar är betjenten, efter ni kommer sjelf — Jag har skickat bort honom i ett ärende och under tiden intagit hans pats. — Ah, så ... sätt er kära Blok, jag har myc ket att tala med er; säg mig, utan allt förbebål helt uppriktigt, hvad tror ni om min sons för bindelse med miss Betty Fower? Intet undseende hör ni, alls intet, jag vill veta er verkliga tanks Brok lade händerna på bröstet och såg förlä gen, än på det nybonade golfvet, än på borgmä staren; ändtligen sade han: Miss Betty är ett rikt parti, högtärade herre. — Ja, det är sannt, men vidare, kära Brok bar ni annars icke något alt säga derom? — Nej. : — Alldeles icke? Har ni icke försport någo godt om henne? — Jag har ännu så litet hört miss Betty omtalas. — Tror ni att min son har någon böjelse fö henne? Tala fritt och öppet, jag vet alt ni känner hans hjerta bättre än jag sjelf. — Jag har, sade den redlige gamle, i en fastare ton, uppfostrat den gode Fredrik och lärt honom att anse sin fars minsta ord som en be) Se A. B. J2 185.