Aftonbladet – 14 augusti 1844, sida 1

nn fm KO— ÄMM och på hans ansökning bef jag i hans ställe ad. jungerad. — Di han öfverlemnade mig förordnan. det, sade han i mildare ton, än länge varit vanligt: min son, din fsr anförtror dig härmed sit! embete; men hyser dervid den billiga förhopp ning, att du icke allenast delar bans mödoör och omsorger, utan ock, såsom en ädel, lydig son, uppfyller de förbindelser, hvilka han för dig in. gått, Jag ville här afbryta höriom, men han fortfor: låt mig sluta, sedan får du tala. Jag väntar om några dagar en ungdomsvän från Hambur,, hvilken med sin familj ämnar bosätta sig ( Haarlem. Denna vin var för icke länge se don ägare af en stor förmögenhet och hans. en. da dotter, den skönaste flickan i Hamburg, art. tagerska till en half million. I denna lysande epok erbjöd fadren sin Augustas hand åt dig, — och med glädje antog jag dets och, således utar alt veta det, har du redan i två år varit fästman. Uasder denna tid hade min vän upplefvat många olyckor, största delen af hans förmögenhet sått förlorad genom en bedräglig kompagnons förvaltninz: ban är numera icke rik, knappt behålen. Frivilligt afsade han sig då den ädla Augutas förbindelse med dig; — säg nu din mening, nin son: kunde jag antaga det? kunde ig betaja dea djupt nedtryckte hans sista tro på mentiskovärde och bifalla det föreslagna? — H:n äde vid dässa ord bedjande fattat min hand och in tår glänste i den stolte, men hederliga manrens öga. Min far föreföll mig i detta ögonblick å stor, så ädel, att jag för intet pris i verlden rarit i stånd att gilva honom ett ogillande svar. 2 min vän, jag tillstår, den rike arftagerskan ade jag ovillkorligen afslagit, men att förstöra en edtryckt faders sista förhoppning, alt se sitt haga sörjdt uii en familj, den han länge känt och skat, det kunde jag lika litet, som derigenom ra ett ädelt! västnde, sådant jag tänkte mig ugusta. Jag kysste min fars band oct framammade nägr? ord af värdnad och beundran.