Aftonbladet – 14 augusti 1844, sida 1

sätter din förvärfvade lagkunskap i utöfning. Emot den alltför hastiga afresan ville jag. göra föreställning, ty jag önskade attrännu en gång få tala med Marie; men min far vidblef obevekligt sitt beslut. Om en timmareser du, var svaret på allt hvad jag: yttrade; -öch jeg måste verkligen, förr än en timma var förfluten, lemna Haarlem. Jag förskonar er, kära Brok, alt göra resan med en olycklig, som blivit förjagad från sin himmel; kortligen, jag kom. Iyctligt tll London, men i den fientligaste sinnesstämning, mot:hela. England. Jag fann handelshäsets ställning icke så farlig som den af min far blifvit fråmställd, och tedan efter en minad hade. jag. kunnat företaga, återresan; mea med afsigt fade man derföre alla hinder i vägen och då jag icke utan besvär öfvervunnit dem, äntligen lemnade, London. och såsom på vingar skyndade till: Haarlem, der jig hoppades få höra den älskades ljufva röst; sö hennes dyrkade gestalt, och mitt-öga: förgäfvesi sökte; men icke finn den: då intogs jäg af eh dödlig ångest, tusende röster tilltöpade mig: bon är för dig avigt förlorad! och så var det; jag, har aldrig återsett henne. På min fråga, hvar Msrie var? svarade man, att hona vore på besök hos en sjuk moster. Jag skref till denna moster, men hon visste icke något om henne; anställde hemliga spaningar, men allt förgäfves. Slutligen vände jag mig halft förtviflad till min mor: och bad, så, som blott ett bara kan bedja att få veta M:ries vistelseort; med heta medlidsamma tårar bedyraJe hon, att hon ej kände den; din far ensam vet len; men du gör bäst uti att ej derom fråga hoöom, ty han har svurit, att aldrig upptäcka den. öfrigt kan jag lugna dig dermed, att Marie beianer sig väln Jag, som kähkde min fers obevekig2 sinne, följle det moderliga rådet ooh sökte, huru fruktlöst, att på andra vägar återfiona den utsägligt älskade. Allt var, allt blef förgäfves, — aldrig har jag hört något om min Marie, hon ar för alltid försvurnen. Min far blef sjuklig,!: